Ozzy's blogg

1:a pris!

2010-06-01T18:44:00.008+02:00

Hej på er alla som trodde att vi emigrerat eller nå´t. Har bara inte haft tid att skriva, vi har prioriterat träningen, jag och Ozzy. Och i helgen gav det resultat.
1:a pris i Lkl II! Ozzy gjorde fantasktiskt bra ifrån sig. Trots några missar, så fick vi ihop 173 p. Här följer poängen:

Lkl II Hölö-Mörkö BK, 30/5

Platsliggning 10
(Jag är såååå lycklig, för nu vet jag att vi har tränat rätt!)

Fritt följ 7,5
(Lite ofokuserad, men mycket bättre än tidigare!)

Läggande 9,5

Inkallning
m. ställande 6
(Varför stanna när man kan springa?)

Rutan 10

Apportering 6
(Va hände? Ozzy tog ett ärevarv bakom mig. Vi som brukar få 10 på apporteringen. Jag tror att Ozzy tyckte att belöningen
dröjde lite för länge och bara var tvungen att hantera det på
något sätt. Uthållighetsträning alltså!!)

Fritt hopp 9,5

Fjärrdirigering 9

Helhet 10
Det betyg jag är mest stolt över! En 10:a på helheten betyder
att vårat samarbete fungerar och att det syns att vi har KUL!
Domaren skrev till kommentaren "Härlig hund!". Han har så
rätt såååååå!

Summa: 173

Nu satsar vi vidare mot klass III!!!

Ide? Nä, inte vi!

2010-02-21T12:14:00.001+01:00

Hej, hej!

Nä, vi har inte gått i ide. Jag har bara inte hunnit skriva. Ska jag välja mellan att träna hund och skriva, så är valet inte så svårt. Och för att ha något att skriva måste vi träna... Moment 22?? Apropå ide förresten, så har vi inga planer på något sådant. Vinterns träningsschema har varit fullspäckat. Ja, vi ligger i, även om det inte alltid syns på bloggen.

Vi har ju nu vårt förstapris i Lkl 1 och jag tänker nöja mig med det. Det blir inget LP i ettan. Varför ska jag hålla på och lägga energi på det? Jag har kommit fram till att risken att sabba platsliggningen är för stor. Jag har lagt ner så otroligt mycket jobb på den, så varför riskera att få börja om från början. Roligare kan man ha. Nu kör vi tvåan så fort det går och tränar trean under våren.

Sökträningen börjar verkligen ge resultat. Vi går nu fortsättningskurs för Nini och det är superkul! Ozzy älskar söket. Man får ju springa...! Nu har vi kört en del doftdiskriminering och Ozzy har taggat ner lite, eftersom han nu verkligen måste använda näsan också. Han lär sig fort.

I april ska vi pröva på något som matte varit sugen på länge. Agility! Vi ska gå nybörjarkurs på vår hemmaklubb DTBK. Jag tror att det kan passa Ozzy alldeles utmärkt.

Matte ska också gå kurs - utan hund. Jag ska gå en kommenderingskurs för att bli bitr. tävlingsledare på klubben. Blir säkert nyttigt och använbart på många sätt.

Här kommer några bilder från söket. Tack Thomas Ahlberg som tagit bilderna!

Äntligen! 1:a pris Lkl 1!

2009-09-12T21:30:00.004+02:00

Idag tävlade vi klass 1 igen. Skam den som ger sig! Målet med denna tävling var att klara platsliggningen som vi tränat stenhårt på olika sätt. Och idag låg Ozzy som fast klistrad och vi fick 10 p. Äntligen. Det är så skönt och faktiskt helt underbart när det jobb man lägger ner lönar sig. Vissa hundar har platsliggningen naturligt i sig och andra måste träna riktigt mycket på det. Vi tillhör den senare kategorin. De övriga momenten också riktigt bra förutom linförigheten. Ozzy var märkbart störd av något bakom oss utanför ringen. Vet inte riktigt vad det var, men det är sådant som kan hända. Den senaste tiden har vi nästan bara tränat platsliggning och inte lagt ner så mycket på de övriga lydnadsmomenten. Målet har ju varit att klara platsliggningen, så resten har fått stå tillbaka lite. Trots att vi inte presterade vårt bästa idag, så fick vi ändå ett 1:a pris. Skönt! Nu är det bara att fortsätta träna för II:an. Tack till Åke och Monica som kom och agerade hejarklack!

Sommaren!

2009-08-08T14:00:00.013+02:00

Länge har gått sedan vi skrev något. Allt har sin tid som det ju heter. Vi har haft fullt upp med att njuta av sommaren på olika vis. Rent hundmässigt har vi gjort stora framsteg, men också drabbats av viss frustration. Lydnadstävlandet har gått lysande, med undantaget det som frustrationen består av - platsliggningen. Resultatet från vår senaste tävling blev följande:

Platsliggning: 0
Tandvisning: 10
Linförighet: 8,5
Läggande: 10
Inkallning: 9,5
Ställande: 9
Apportering: 7
Hopp: 10
Helhet: 9

Totalt: 155,5

Skit också! Det kanske var den först tanken, men den försvann lika snabbt som den kom. Jag var SÅÅÅÅ nöjd med vad vi presterat. Trots att vårt tävlingsprogram började med ett nederlag kunde jag peppa både mig själv och min hund till att gå in och göra vårt bästa. Det bådar gott inför framtiden. Bara vi kan klura ut det där med platsliggningen. Varken jag eller någon annan har riktigt förtått vad som händer. Men när vi klurat ut det - då får ni andra på lydnadsplanerna passa er ;-)

Familjen har också hunnit med lite semester på Cypern. VARMT och skönt. Ozzy fick dock stanna hemma hos "morbror" (dvs. mattes bror). Viktoria och Rasmus låg i vattnet från morgon till kväll. Men de var också med i varsin barnklubb, Bamseklubben och Superkids-klubben. Vickan fick dock lite panik när vi precis kommit fram till hotellet och möttes av RIKTIGA Bamse. Han var så stor! Men mot slutet av veckan vågade hon faktisk krama honom och kände sig så modig!

När vi åkte till Cypern hade vi med oss ett foto på Ozzy som vi lämnade till en konstnär där nere. Han gjore en oerhört fin tavla av Ozzy som vi nu ska rama in.
Se bilden nedan. Förlagan är fotot överst på sidan.

Personspår

2009-06-18T17:16:00.002+02:00

Den senaste veckan har vi ägnat åt en intensivkurs i personspår. Tanken är att vi ska kunna starta appellklass efter sommaren. Ozzy har alltid varit mycket road av att spåra. Hittills har vi bara ägnat oss åt viltspår, men nu har vi som sagt vidgat våra vyer. En del säger att det är svårt att få en hund som är tränad på blodspår att börja spåra människor, men det tror jag inte ett dugg på. Spår som spår, det är jobbet i sig som hunden gillar.
Den första kvällen på kursen var Ozzy lite tveksam och funderade på vad det var jag ville att han skulle göra. "Matte, det verkar vara ett spår här, men har du inte glömt något?" När han väl kom igång gick det bra. Sedan har formkurvan bara gått rakt upp. Han är så taggad, men på ett lugnt och balanserat sätt. Vårat avslutningsspår igår var 1 km långt och drygt 1 timme gammalt och så bra som han spårade då har han aldrig gjort förut. Han höll ett högt och stadigt tempo från början till slut och tvekade ytterst få gånger. Han har också blivit mindre yvig i sitt arbetssätt. Den av de saker jag fått hjälp med på kursen av vår tränare Jan-Ola, är att få Ozzy stadigare i spåret och inte flaxa så mycket. Jag har trott att Ozzy´s flängande har varit ett sätt att dubbellkolla spåret för att vara riktigt säker på var det går. Jan-Ola såg något annat. Han såg en hund som hade sådan stenkoll på spåret, så att han hade tid att samtidigt kolla annat på vägen. "Hm, här gick det en hare i morse, spännande!" Och så tillbaka till spåret igen. Men nu igår så var flaxandet nästan borta. Jag är så glad och oerhört nöjd med denna hund!! Han utvecklas med stormsteg och gör alltid sitt bästa.

Lydnadsdebut! och jag är så glad...!!

2009-05-31T13:43:00.006+02:00

Idag har vi debuterat i tävlingslydnad, både Ozzy och jag. Varken han eller jag har nånsin tävlat förut, men vi åkte till VaBK med gott mod och bra känsla. Vädret var inte optimalt för koncentration och tankeverksamhet - strålande sol, jättevarmt och nästan vindstilla.

Det hela gick över förväntan. Trots att vi nollade platsliggningen (läskig schäfer på ena sidan och en doberman på andra - bäst att jag tar skydd hos matte...) fick vi 149 poäng! Jag är alltså SUPERNÖJD! Hade Ozzy vågat ligga kvar, så hade vi hamnat på ca 180 poäng.

Så här såg betygen ut:

Platsliggning: 0

Tandvisning: 8

Linförighet: 8,5

Läggande: 10

Inkallning: 9,5

Ställande: 8,5

Apportering: 5 (Grep före kommando och satt inte still. Tänker inte lägga ner en massa jobb på detta konstiga moment. Bara koeff. 1)

Hopp: 10

Helhet: 8

SUMMA: 149 p.

Tack alla träningkompisar och mina instruktörer Katarina, Lotta och Kent för peppning och goda råd.

Kan ni gissa vad vi ska träna för något nu under veckan ;-) ?

Så här glad såg Ozzy ut! Blöt, i ett desperat avsvalkningsförsök av matte.

Mer tävlingsträning

2009-05-24T18:42:00.002+02:00

Idag packade vi in hela familjen och åkte på tävlingsträning på VaBK. Vi var ca 9 ekipage som hjälptes åt att ordna lydnadstävling åt varandra. Mycket nyttigt! Ozzy var riktigt bra, med tanke på att det för honom var ny mark och okända hundar och människor runtomkring. Precis som på tävling. Det blev lite småmissar här och där, men på det stora hela är jag mycket nöjd. Man märker dock att precisionen blir lidande när han måste koncentrera sig allt längre tid och han kan bli lite frustrerad när han får vänta extra länge på belöningen. Han ger dock inte upp, utan blir snarare mer taggad. Roligt, roligt!!

Tävlingsträning

2009-05-17T16:41:00.004+02:00

I veckan hörde Katarina med BC:n Fixa av sig och ville träna platsliggning med oss. Sagt och gjort, vi träffades på DTBK och tränade platsliggning med störning och fotgående. Hundarna klarade det mycket bra trots att det var fullt med tränande ekipage överallt.

I lördags var vi hemma hos brorsan Arrac för lite social samvaro och träning. Först gick i iväg till en äng i närheten för att Ozzy och Arrac skulle få utrymme att springa och hälsa ordentligt. Det var länge sedan de umgicks på nära håll och då är man ju inte riktigt säker på vad de tycker om varandra. Det har ju faktiskt hunnit bli två stora stiliga karlar av dem, men det fanns inte tillstymmelse till gruff åt något håll. De sprang och lekte för glatta livet, precis som när de var valpar och kom överrens hur bra som helst!!! Det var en ren fröjd att se dem tillsammans!

Efter hälsandet satte vi oss i solen på Åke och Monicas veranda och fikade och hade det urmysigt. Hundarna strosade omkring och hade det gott i solen de med. Träningen därefter bestod i att jag och Monica turades om att kommendera varandra i lydnadsmomenten. (Ivrigt påhejade av Åke och Magnus som åskådare ;-)) Arrac var duktig och samlad. Det gick riktigt bra även för Ozzy när han väl jobbat upp koncentrationen. Det tar en liten stund, men vi börjar faktiskt känna oss mogna för att tävla!

Glatt överraskad!

2009-05-10T18:13:00.002+02:00

Idag har vi haft avslutning på tävlingslydnadskursen för Katarina. Och jag är så glad. Som vanligt. Jag tycker jättemycket om Katarina för hennes positiva inställning och förmåga att se och lösa problem. Vi tävlingstränade idag och fick blanda moment ur både klass I och II. Ozzy och jag gjorde fritt följ, inkallning, ställande, I:ans hopp och II:ans apportering. Det hela videofilmades. Därefter gick vi igenom II:ans alla moment och alla fick visa hur lång de har kommit med dem. Vi har varit 5 st ekipage i den här träningsgruppen och alla har varit så duktiga och flitiga. Med framförallt har vi haft väldigt kul tillsammans!
Jag blev glatt överraskad av Ozzy idag. Fotgåendet börjar verkligen sitta! Han känns allt säkrare och håller bra position. Även moment vi inte kört på ett tag satt riktigt bra idag. Det märks att han mognat mycket sista tiden och att han behöver fundera några dagar på varje momenten. Det enda han slarvade med idag var ingångarna. Dem som han gjort så bra förut! Vi får träna dem separat ett tag så blir det bra. Det samlade omdömet vi fick av Katarina var att vi var det ekipage som gjort störst framsteg under kursen. Det känns jättekul att få höra sådant!! Nu ska vi slipa vidare ett litet tag. För snart är det dax att pröva vingarna på tävlingsbanan.

Duktiga Ozzy!

2009-05-02T09:05:00.002+02:00

Vi är stolta över vår hund. Förra helgen gick vi ett viltspår i öppenklass. Det var varmt och supertorrt i spåret. Ozzy började bra. Starten var nere i en halvskuggig granskog, så Ozzy tågade på bra. Efter ett tag gick spåret upp över ett berg med enbart vitmossa på. Mossan knastrade under fötterna och jag fattar inte hur han kunde känna något spår överhuvudtaget däruppe i värmen. Men det var också där som han villade bort sig lite. Ozzy som inte ger upp i första taget, kämpade på och letade sig vidare. Han ginade dock en lång sträcka innan han kom på spåret igen. Sedan gick det som på räls igen och skottprövningen var inte något problem heller. Resultatet av det hela blev ett 2:a pris. Det är klart man vill ha 1:an, men vi är såååå nöjda. Ozzy gjorde allt han kunde och det fanns inte förutsättningar för en 1:a den dagen.

Protokollet:
Start och sträcka 1
Tar snabbt an spåret
Klarar utan tvekan

Vinkel 1
Klarar
Ginade

Sträcka 2
Osäkert/kryssande

Vinkel 2
Klarar bloduppehåll/återgång
Stor gining

Sträcka 3
Bloduppehåll
Klarar utan tvekan

Vinkel 3
Bloduppehåll
Klarar utan tvekan

Sträcka 4
Klarar utan tvekan

Vinkel 4
Klarar utan tvekan

Sträcka 5
Klarar utan tvekan

Spårslut
Klarar utan tvekan

I morgon ska vi börja på en kurs i appellydnad. Ska bli jättekul!!

Halv storm!

2009-04-19T15:43:00.004+02:00

Idag har vi spårat. Ett träningsspår som i öppenklassen. Ozzy tyckte att det bitvis var lite knepigt. Att liggtiden var ca 17 tim tror jag inte spelade så stor roll. Däremot var det mycket kallt i natt och så började det blåsa rejält. Det märktes på Ozzy att vinden gjorde det hela svårare och han var tvungen att slå tvärs över spåret mycket mer än i vanliga fall. Han spårar ganska yvigt normalt sätt också, det är hans sätt att jobba. Men idag var det extremt. Fram kom vi i alla fall och den sista biten var han tvärsäker. Dagen D närmar sig.

Kan även meddela att jag bestämt plats och datum för vår lydnadsdebut! Tänker dock inte avslöja det riktigt än. Måste förlika mig med tanken själv först. Nervös!!! Men det kommer att gå bra :-). Jag behöver ett konkret mål att jobba mot för att få till det sista i träningen, så därför har jag helt enkelt bestämt ett datum.

Viltspår och lydnad

2009-04-13T09:35:00.003+02:00

Viltspår! Tjohoo!!, sa Ozzy. Vi har inte tränat viltspår på hela vintern för det har varit ganska mycket snö i skogen. Men nu har vi satt fart! Vi har lagt flera spår de senaste dagarna och Ozzy tycker att det är hur kul som helst. Just nu tränar vi mycket på tillbakagångar, bloduppehåll och långa liggtider. Verkar inte vara några problem. Ozzy spårar glatt och säkert. Men tanken är att han ska få lite mer rutin innan vår stundande debut i öppenklassen.

Lydnaden går också framåt. Fotgåendet är mycket bättre nu. Momenten klass I sitter rätt bra och vi håller på med de moment som är nya i klass II. Mycket pill med fjärrdirigeringen. Fördelen med sådana moment är dock att man lätt övar dem varsomhelst, eftersom det inte kräver så stora fria ytor.

Grattis till Ozzy´s syster Juni som just tävlat klass II med 196 p!!!

Lydnadskurs

2009-03-29T18:16:00.002+02:00

Idag startade vår lydnadskurs vi ska gå för Katarina. Äntligen! Jag har längtat och jag tror faktiskt att även Ozzy har gjort det. Under den här kursen ska vi gå igenom hela klass II. Jag kan nog sammanfatta Ozzy´s och min dag med ett ord: glädje! Min glädje grundade sig i att Ozzy har mognat och skötte sig SÅ mycket bättre än jag faktiskt förväntat mig. Vi är 5 ekipage i gruppen (varav en löptik!) och Ozzy visade prov på stort tålamod under teoretiska genomgångar. Han skötte sig även utmärkt under träningen och var uppmärksam mot mig och brydde sig inte om de andra lösa hundarna. Ozzy´s glädje gick inte heller att ta miste på - han fick ju träna! Vad mer kan man begära? :-)
Vi började med fritt följ som Katarina filmade. Ozzy och jag var först ut med detta och det gick väl sisådär. Ozzy har en ganska lång "uppvärmningssträcka" för att jobba upp koncentrationen, så nästa gång ska vi ta oss mer tid till detta. Han kom dock igång bra efter en stund, men han går fortfarande för långt fram. Men jag deppar inte. Jag gjädjer mig åt att han går RAKT och har viljan. Bara att kämpa på. Jag har fått bra tips av Katarina och de andra i gruppen för att få honom i bättre position.
Vi gick även igenom momentet rutan. Ozzy´s fart fram kan man inte klaga på. Han har dock inte greppat riktigt vad själva rutan är för något. Men eftersom vi använder tasstarget, som han fullkomligt älskar, så ska det nog inte ta så lång tid.
Vi hann också med en del tävlingsträning, dvs. förbereda sig utanför planen för att sedan gå in på själva appellplanen, ställa upp och påbörja första momentet. Det här är något som många missar att träna! Men det är ack så viktigt. Bara till exempel bör man bestämma sig för om man vill ha hunden gåendes fot eller bara löst vid sidan när man går in för att påbörja programmet.
Nu ska vi träna som dårar under veckan!!

Fot!

2009-03-13T14:16:00.003+01:00

Jag har varit på föreläsning om fotgående hos Eva Bodfäldt. Mycket givande! Jag tror nog att alla närvarande fick sig några tankeställare lite till mans. Fotgåendet bygger på så mycket annat än just fotgåendet, om ni förstår vad jag menar. Kontakt!!! Den kontakten går inte heller att bygga upp genom att nöta fotgående framåt. Det krävs att man lägger grunden på ett helt annat sätt, nämligen att vänster sida ska vara den bästa platsen i världen att vara på. UTAN KRAV!!! Hunden ska spontant söka upp den sidan för att det är så himla kul och tryggt just där. Eva plockar bort alla kommandon vid dessa övningar för att det inte ska finnas något negativt med att gå i fotposition. Lek och gos vid vänster sida är det som gäller. Utan krav på kontakt. När kontakten kommer spontant så belönas den med lek vid vänster sida. Godis är överreklamerat i träningen. Va?! Jo, men det är ju egentligen lätt att förstå. Ett enda godismatande övar inte upp kontakten mellan hund och förare. Det är mycket bättre att belöna spontan kontakt med MER kontakt. En samvetsfråga - hur många har gått ut på en appellplan bara för att gosa med hunden? Nej, det har faktiskt inte så många gjort. Appellplanen blir en laddad plats med stora krav och inte så mycket kärlek. Missförstå mig rätt - alla älskar sin hund, men "är man ute för att träna, så ska det också tränas" och då kanske själva kontakten kommer i skymundan för alla moment som ska tränas in. Nu är det ju så att många hundar skulle behöva mer kärlek, kanske på just appellplanen. Eva visade praktiskt med en hund med gnällproblematik. Den hunden gnällde vid varje momentstart och under hela fotgåendet. Hundens matte hade omedvetet belönat varje gnäll med ögonkontakt vilket gett helt fel signaler till hunden. (ögonkontakt=belöning) Detta var en hund med stort behov av fysisk kontakt och mycket gos. Det fick han hemma, sov till och med i sängen. Men det var där det... I träningen ville han också ha den kontakten och i frustration kom gnäll. När matte dessutom då omedvetet belönar beteendet är det svårt att bryta det. Eva bad hundens matte göra fotgåendet med blicken RAKT FRAM och så fort hunden varit tyst i minst 5 sek belöna honom med snabb ögonkontakt för att sedan fortsätta titta rakt fram igen. (Hela tiden i oavbrutet fotgående). När matte fått till några lyckade ögonbelöningar, så skulle hon vid nästa belöningstillfälle sätta sig ner och gosa med sin hund. När han lugnat sig och stod och tryckte sig mot sin klappande matte, fick de fortsätta fotgåendet och upprepa det hela. Detta var mycket effektivt!! Efter ca 30 min märktes en stor förbättring och den hunden var 6 1/2 år och hade gnällt undet nästan hela sitt träningsliv. Eva trodde att det kanske skulle ta ett halvår att komma tillrätta med problemet helt och hållet. Det kommer säkert att gå bra med den snabba förändringen på bara en kväll! Lycka till i fortsättningen!

Ja, det är inte lätt det här med hundar. Men förbaskat kul! Jag fick många bra tips och idag har vi varit ute och praktiserat några av dem med bra resultat. Målet är att få till ett lugnare fotgående och det känns som om vi är på väg dit.

Jaktträning hos Anita Norrblom

2009-03-07T09:36:00.003+01:00

Igår var vi på en heldags jaktkurs hos Anita Norrblom. Vi var sex ekipage som var med, alla Agrosofenhundar. Vi hade mycket trevligt och roligt! Det var första gången jag var på kurs hos Anita och det var med spänning vi åkte dit, Ozzy och jag. Jag har hört så mycket gott och positivt om henne och jag blev inte besviken! Hon har en enorm kunskapsbank att gräva ur och ser varje hund som en individ och har träningsförslag anpassade därefter. Vi började med kontaktövningar, först utan störning och sedan med. Sedan blev det inkallning med störning. Störningen bestod i att Anita stod vid sidan av och lät och bollade med en dummy som hon sedan kastade. Hunden skulle sitta kvar hela tiden tills föraren visslade inkallningssignal och sedan komma utan att attraheras av dummyn. Det klarade Ozzy galant. Nästa övning bestod i att Anita gick ut och laddade ett litet område utan att lägga ut något. Sedan fick vi en och en ge ett frikommando för att se vad hunden hittade på. Jag vill minnas att alla hundar sprang till den del som Anita traskat runt i. När hunden nosat och letat en stund skulle vi vissla inkallning. Detta visade sig vara mycket svårare än med bara en kastad dummy som retning. Ozzy kom, efter viss tvekan... Måste övas! Vi övade och fick tips också vad det gäller jaktfot. Hunden ska ju kunna gå kvar i jaktfot oavsett vilken terräng man hamnar i. Övningen bestod i att gå ner genom en liten ravin med stockar och buskar, upp på andra sidan och tillbaka igen, hela tiden med hunden i fotposition. Vi det här laget så började Ozzy dock bli ganska trött i mössan, så vi hoppade över just den övningen, så att han skulle få vila lite i bilen. Jaktfot är något vi ändå måste börja öva ordentligt från grunden, så det tar vi hemma i lugn och ro.
Under lunchen pratade vi en del om de olika jaktprovstyperna och vad domaren egentligen tittar på. Anita är ju själv jaktprovsdomare sedan flera år tillbaka. Dagen avslutades med lite dirigeringsövningar anpassade för varje hund.
Tack alla som var med och tränade utan prestigetänkande! Det är ju som Anita säger - "man är på kurs för att träna och då är det bra om det går åt skogen". Och tack till Annika som ordnade denna kurs för oss.
Tack Anita! Vi kommer tillbaka.

/Agneta

On eller off?

2009-02-12T17:11:00.003+01:00

Igår var jag på en clinic hos Eva Bodfäldt. Den handlade om on/off-problematiken och var mycket intressant. För det första är Eva lätt och rolig att lyssna på. Hon förklarar på ett begripligt sätt och visar rent praktiskt. Hon tog upp ämnet stress och överaktivitet hos hundar och vilka problem det kan innebära. Det är ju lätt att säga att en mycket aktiv hund är stressad, men så behöver inte fallet vara. Det hela är mycket mer komplext än så. Eva visade på några hundar hur man kan sheipa fram ett lugn hos en hund. Det görs i flera olika steg och handlar om att belöna passivitet med lek. Något tänkvärt hon sa var att man ofta får höra saker i stil med att "en lektokig hund ska man inte leka vilt med för att inte spä på problemet". Men det är ofta just det man behöver göra! En sådan hund måste få utlopp för sin aktiva sida och får den inte det tillsammans med sin matte eller husse, så hittar den med all säkerhet någon annan att göra det med. Därför är det bättre att leka så mycket det behövs, för leken är ju också vårt bästa sätt att vårda relationen till vår hund på. Eva tog också upp hur man kan få en hund som inte gillar att leka att ändra uppfattning och hur man kan öka resp. minska föremålsintresset / bytesmedvetenheten hos sin hund.

Jag har fått många saker att fundera på och flera träningstips vilket känns jättekul!!!
Nu du Ozzy, nu ska vi jobba på ett och annat ;-)

Apporteringsträning

2009-02-08T20:24:00.002+01:00

Idag har vi återupptagit apporteringsträningen med vilt. Ozzy har alltid varit mycket intresserad av det vilt som presenterats för honom, men han har samtidigt varit avvaktande.
Han har sprungit fort fram och sedan stannat och nosat och undersökt noga. Snabba gripanden har vi varit mil ifrån. Men så idag bestämde jag mig för att ta tag i detta och börja om frjån början. Det innebar fågelträning på köksgolvet. Jag lät Ozzy gå igenom anden och nosa en god stund. Sedan började jag klicka fram ett gripande med blodpudding som belöning. Fungerade mycket bra! Med lite uppmuntrande ord tog han fågeln och kom fram till mig med den. Sedan prövade jag att ha honom vid sidan och skicka honom till andra sidan köket för att apportera anden. Ozzy for iväg som en kanon och greppade fågeln utan minsta tvekan. Han sprang direkt tillbaka till mig och avlämnade i handen. (Det där med avlämning var inte jag krävde, men blir det rätt så får man ju tacka och ta emot!) Kors i taket! Jag upphör aldrig att förvånas över hur stora underverk lite paus i träningen kan göra. Det var som sagt länge sedan vi tränade vilt och det där med spontana gripanden har aldrig varit Ozzys grej. Så det som hände idag måste betecknas som STORA framsteg för oss. Nu är det bara att kämpa vidare :-)!

Lydnadsträning i vinterkylan

2009-01-18T07:25:00.004+01:00

Igår var vi och tränade lydnad på Bro-Håbo. Ozzy skötte sig över förväntan och var hyfsat koncentrerad trots att andra syskon och släktingar också tränade runt omkring honom. Vi filade mest på fotgåendet och lite stadga. Ett problem vi haft är att Ozzy gärna tjuvar vid hoppmomentet. "-Hoppa är ju så himla kul, matte!!!" Varför ska jag behöva vänta?". Jag har försökt avhjälpa det med att lämna honom framför hindret och gå över till andra sidan och bara väntat där så länge jag vågat. Sedan har jag gått tillbaka till Ozzy utan att han fått hoppa. Det verkar ha fungerat bra. Han sitter mycket stadigare nu.
Fotgåendet jobbade vi upp riktigt bra igår. Han går fortfarande lite långt fram, men det tar sig. När han gick som bäst igår, fick jag ett infall att pröva språng marsch. Det fungerade! Ozzy bibehöll kontakten och gled inte framåt som han gjort tidigare!
Vi gjorde också en platsliggning med brorsan Assar. Dock inte riktigt hela två minuter, för det var så kallt. Men Ozzy låg stadigt och koncentrerat hela tiden och satte sig inte förrän på mitt kommando. SKÖNT! Platsliggningen har varit min "stora klump i magen", men nu kan jag äntligen börja känna tilltro. Vårat slit har gett resultat!

Struktur i träningen

2009-01-15T18:26:00.004+01:00

Ett av mina nyårslöften är att bli ännu mer strukturerad i hundträningen. Egenligen gillar jag inte termen "nyårslöfte" därför att varje ny dag är början på framtiden och det är aldrig försent att ändra på saker till det bättre. Varför vänta till just nyår? Nåväl, nyår eller inte - här ska struktureras, organiseras och analyseras! Oj, det lät kanske pretantiöst, men siktar man mot stjärnorna kanske man åtminstone landar i trädtopparna. Den sista tiden har jag känt alltmer att det blivit lite väl mycket slentrianträning. Jag måste sätta mig ner och gå igenom varje lydnadsmoment och fundera på vad som fungerar och vad som inte gör det. Sen ska det utarbetas en handlingsplan! Jag måste också börja höja kriterierna för Ozzy och våga låta honom misslyckas någon gång ibland. Annars vet man ju inte var gränsen går. Ozzy är inte en sådan hund som ger upp efter en eller två uteblivna belöningar, utan han blir snarare ännu mer taggad, så jag ser inte så stor fara i det. Videokameran kommer också att användas flitigt framöver. Oöverträffat redskap för att förstå vad som felar! Sedan har jag också tillgång till något som alla borde ha - en femårig lillmatte som förmodligen också håller på att bli en hundträningstok! Viktoria hakar på ut i alla väder och har ingenting emot att stå och kommendera fotgående och annat i hällregn. Hon börjar blir riktigt duktig och kan snart alla kommandon!

"-Är föraren redo? Framåt marsch!" Hon är för söt.

GOTT NYTT ÅR!!!

2009-01-01T11:47:00.010+01:00

Så var det nytt år igen. Det känns ganska härligt med oskrivna blad i almanackan och att få börja planera inför kommande aktiviteter!

Nyårsafton firade vi hemma i lugn och ro denna gång. Mysigt och skönt. Ozzy tog det hela med ro. Förutom att man ju måste vakta en del... Raketer och smällare började flyga runt i luften redan på tidiga eftermiddagen som det brukar. Det var bara det att vid varje smäll trodde Ozzy att det var någon som kom och knackade på dörren. Mycket upprörande! Och så höll det på under kvällen. Framåt tolvslaget när det brakade löst som värst hade dock Ozzy gett upp och la sig att sova i soffan.

Kolla vad jag hitta!!

"Husse, kan du tända den här?"

"NU SMÄLLER DET SNART!"

"Puh, det är jobbigt att fira nyår..."

God fortsättning!

2008-12-26T14:27:00.023+01:00

God Jul och god fortsättning till er alla!
Hoppas att julen varit lugn och trevlig så här långt. Det var ett tag sedan sista inlägget här, men vi har haft fullt upp med allt möjligt - arbete, skola och hundträning för att inte tala om köksrenoveringen som vi står mitt uppe i. Varför göra en sak i taget? Nej, nej, det är för enkelt ;-)
Idag har vi i alla fall tränat lydnad på brukshundklubben i Waxholm. Till vår stora glädje dök även Sandra och Aila upp för att träna. Ozzy tycker att Aila är en mycket trevlig dam, men lite väl bestämt ibland. "Nästan som mamma och mormor!" såg Ozzy ut att tänka. De busade dock på bra! Se bilden.
Träningen gick också över förväntan faktiskt. Fokus ligger nu på fotgåendet som vi behövt tänka om lite med. Men det får ta sin tid. Det viktigaste är ju det varaktiga resultatet och inte hur fort man kan nå något halvdant. Hur som helst så tycker Ozzy om att träna och det känns mycket roligt. Han blir så där tokglad som bara han kan bli, när vi ska lydnadsträna. Därför har vi nu börjat med mycket externbelöning så att förväntan ligger lite mera i riktningen bakåt är framåt. Speciellt i fotgåendet verkar det göra stor nytta!

Observera våran lista i vänsterspalten på mål för nästa år. Vi tycker man ska ha uppsatta mål att träna efter och visst kommer vi att få kämpa för att uppnå denna lista. Men förhoppningvis kommer vi kunna bocka av det mesta i den i alla fall!

Husse har tagit actionbilderna nedan!

Bildtexter uppifrån:
1. Bus med Aila
2. Fotgående med "Glad-Ozzy"
3. Fotgående med "en mer koncentrerad Ozzy"
4. "Vad ska vi göra nu?"
5. Platsliggning
6. Ställande

Träning i ur och skur

2008-11-30T08:24:00.002+01:00

Vi har verkligen varit duktiga och tränat oavsett väder och vind. Ekhagengänget har träffats på olika brukshundsklubbar för gemensam träning ett par gånger nu. Kul! Sist vi träffades var en mörk, blåsig kväll och en halvmeter snö (nästan :-)). Men vad gjorde det?! Hundarna hade inga som helst problem med det. Ozzy har inga förutfattade meningar vad det gäller platsliggning i snö. Det verkar inte bekomma honom alls och det känns ju lovande.
I lördags var vi på glögg hos Katarina och Sandra på Ekhagens Hundskola. Många kursdeltagare kom. Mycket trevligt! Först fick man gå en tipspromenad med hunden och sedan gå in och värma sig med gott fika i kurslokalen. Alla tipsfrågorna var förstås hundrelaterade. Vi kämpade oss runt i den iskalla vinden, jag, Viktoria och Ozzy. Det var verkligen kallt på slutet, men Viktoria var duktig och höll ordning på penna och svarspapper. Och det visade sig att vårt kämpande lönade sig! Vi fick alla rätt och vann första pris - ett presentkort på valfri hundkurs!!
Tjoho! Det bästa pris en hundtok kan få! Tack snälla Katarina och Sandra för det fina priset och för en trevlig eftermiddag!

Planeringsdax

2008-11-12T19:04:00.003+01:00

Ikväll har vi, en liten men envis grupp hundmänniskor, träffats för att planera in gemensamma
lydnadsträningar under den stundande vintern. Det är ju så mycket roligare och effektivare att träna tillsammans! Och vintern kan ju annars vara en undanflyktens tid vad det gäller hundträning. - Är det inte lite för kallt? Eller, - Oj vad det har snöat! Vi får nog vänta lite...
Nej, sådana tankegångar kommer inte att vara tillåtna den här vintern, för till våren ska det ut och TÄVLAS! Vi tänkte hjälpa varandra med kommenderingar, störningsträning, tips och glada tillrop så mycket vi kan fram till våren, för att sedan pröva vingarna på en riktig tävling. Ska bli hur kul som helst!!!

MH, HD och AD

2008-11-07T18:47:00.005+01:00

Många förkortningar blir det... På en vecka har vi klarat av både MH och HD-röntgen.
MH-testet gick strålande bra. Vi är mycket nöjda med hur Ozzy hanterade det hela. Han kändes lugn och balanserad hela tiden. Det han blev mest upprörd över var förstås spökena. Men vem hade inte blivit det? Jag kan säga att matte hade också övervägt att lägga benen på ryggen om hon hade mött dessa två stumma, vita "Mårran-figurer" i skogen. Nu gick inte Ozzy längre bakåt än kopplet räckte, men han var allt både lite rädd och arg.
De två moment som matte i förväg höll på att skaffa sig magsår över, var passiviteten och skottprövningen. Det visade sig att matte oroat sig helt i onödan. Passiviteten gick mycket bättre än väntat och den "coola" Ozzy fick där en 2:a. Skönt! Efter det släppte mattes nervositet. Både dumpe och skramlet reagerade Ozzy på, men avreagerade också snabbt. Skotten gick också bra. Vi kampade som aldrig förr (gör nästa aldrig det annars för han går igång lite väl mycket) under och efter skotten. Ozzy fick en 1:a. Vi som tidigare har haft en skottberörd hund, vill naturligtvis inte att detta ska upprepa sig och därför kändes det extra skönt med en helt oberörd Ozzy.
Röntgat har vi också gjort. Resultatet blev HD A och AD ua! Kan man vara så mycket nöjdare? Nej, det kan man inte. Resultatet har kommit för 7 av de 8 syskonen och alla har fått samma strålande bokstäver. Vi får lova att buga och bocka och gratulera uppfödarna till ett väl utfört arbete. Kombinationen Toppa/Toffy är helt klart lyckad!

Lite söndagsträning

2008-10-19T14:53:00.003+02:00

Idag har vi tränat tillsammans med Sofia och labben Tindra. Vi fick en jätteskön dag ute i höstsolen. Först la vi personspår och sedan hjälpte vi varandra med lydnaden på appellplanen. Ozzy var lite fundersam vid spåret eftersom han är mest van vid viltspår, men han fattade ganska snart. Det var nyttigt för Ozzy att få komma och träna lydnad i den nya miljö som en för honom okänd brukshundsklubb erbjuder på. Vi kommenderade varandra i olika moment och det gick hyfsat bra. Till en början hade Ozzy svårt att koncentrera sig med alla nya dofter, men efter några minuter hade han jobbat upp sig. Vi gjorde även platsliggning och den har aldrig gått så bra som idag! Visserligen gjorde jag det lite lättare för Ozzy genom att inte gå iväg så långt. Eftersom vi inte tränat det här så mycket vill jag ju att han ska få lyckas och förstå vad det handlar om. Men han låg faktiskt still och var tyst i fyra minuter innan vi avslutade det momentet. Det tar sig...!

Apporteringsplanering

2008-10-17T10:32:00.003+02:00

Vi har gjort lite nya bekantskaper i hundvärlden och har fått komma med i en liten grupp som har för avsikt att träffas och träna apportering med jämna mellanrum. Ska bli mycket roligt och nyttigt! Vi är ca 6 st och de flesta har apporterande fågelhundar, men vi ligger nog på lite olika nivåer, så tanken är att vi ska hjälpa och lära av varandra. Dessutom bor vi ganska nära varandra och det är ju skönt att slippa åka så långt varje gång man vill träna med någon. Det känns extra bra med tanke på att Ozzy behöver mycket passivitetsträning och det kan vi kanske få en hel del av nu. Skulle vilja starta på prov under nästa år...:-)

Pang!

2008-10-04T12:29:00.002+02:00

Idag har vi varit vid skjutbanan och haft lite skotträning. Ozzy har aldrig reagerat på plötsliga ljud med mer än en huvudvridning och liksom bara undrat "vem är det som för sådant oväsen"? Men träning är alltid bra. Eftersom jag inte vill att han ska ha några som helst förväntningar på ljudet, så ställde vi oss en bit därifrån och där stod vi. Ozzy var inte alls rädd, bara nyfiken till en början. Han var dock tyst och lugn. Sedan blev det tråkigt och då la han sig ner och tuggade lite på en kotte. Precis vad matte ville! Han han ska kunna ha tråkigt och ta det lugnt fast det smäller. Vi fortsätter nog med lite mer pang, pang nästa vecka...

Godkänd i anlagsklass!

2008-09-27T19:52:00.002+02:00

Idag gick vi anlagsklass i viltspår och blev godkända!
Protokollet ser ut som följer:

Start och sträcka 1
Tar snabbt an spåret
Klarar utan tvekan

Vinkel 1
Klarar utan tvekan

Sträcka 2
Klarar utan tvekan

Vinkel 2
Klarar utan tvekan

Sträcka 3
Bloduppehåll
Klarar utan tvekan

Vinkel 3
Klarar utan tvekan

Sträcka 4
Klarar utan tvekan

Vinkel 4
Klarar utan tvekan

Sträcka 5
Klarar utan tvekan

Spårslut
Klarar utan tvekan

Erhållna poäng:
spårningsförmåga: 6 p., utmärkt
arbetstempo: 6 p., lämpligt

Tid: 12 min

Totalpoäng: 42/42

Allmänt omdöme:
Mycket spårnoggrann hund. Härligt ekipage. Lycka till i fortsättningen.

Domare:
Susanne Nordlander

Halvvägs in i provet trampar Ozzy in en gren i tassen, skriker till och stannar. Matte blir lite nervös, dels för att han ska ha gjort sig illa och dels för att han ska bli störd att detta, men han fortsätter. Straxt efter det trassar han in ena baktassen i spårlinan. Den ligger flera varv, så att jag blir tvungen att stanna honom för att få bort linan. Inte ens vid denna incident tappar han koncentrationen.

Kan man vara annat än nöjd efter detta? Nej, både husse och matte ser ut som två stolta tuppar i kväll. (Behöver jag tillägga att Ozzy fått en bit tårta ?)

/Agneta

Tillökning!

2008-09-24T19:36:00.002+02:00

Herregud! Jag har ju glömt att meddela familjens tillökning! Jodå, famljen består numera även av, inte bara en, utan två kaniner. Välkommen lilla Pelle! Ozzy var såklart nyfiken till en början, men nu går det riktigt bra. Både Jocke och Pelle kan skutta runt (dock en i taget) på köksgolvet när Ozzy ligger där och vilar. Ozzy tycker att det är spännande och har någon enstaka gång kastat lystna blickar, men han rör dem inte. Vid de tillfällena har det räckt med att spänna ögonen i Ozzy, så går han genast och lägger sig igen. Han verkar fatta att kaninerna tillhör familjen. Men det är klart - instinkter är alltid instinkter... Det verkar dock gå bra. Bilder på de små liven kommer!

Slut på kursen...snyft!

2008-09-22T17:20:00.002+02:00

Så var tävlingslydnadskursen till ända. Det har varit en kort och intensiv kursomgång som givit stora resultat. Igår när det var sista gången så fick vi som övning gå in en och en på den tänkta tävlingsplanen och göra fyra - fem moment som vi själva bestämde. Det hela videofilmades också till de flestas fasa! Vi valde momenten linförighet x2 (med och utan koppel), inkallning och hopp. Och jag blev så glad!! Ozzy gick bättre än någonsin med superfin kontakt och stor lyhördhet. Äntligen börjar han hitta rätt position i fotgåendet. Något långt fram fortfarande, men det känns ändå mycket bättre nu. Den sista tiden har vi inte hunnit träna så som jag hade tänkt mig, så jag var inställd på en smärre katastrof. Men ack vad jag bedrog mig! Jag har nu lärt mig att Ozzy är en sådan hund som behöver lite längre träningspauser emellanåt. Det är under den tiden som allting mognar och faller på plats.
När vi hade tränat och "tävlat" färdigt för dagen åkte vi till Katarinas fina kurslokal för att titta på varandra på film och fika. Vi fick jättegod tårta med texten "Vi ses på tävlingsbanan"! (Hm, verkar som om Katarina och Sandra har stora förväntningar på sina deltagare...)
Det är verkligen nyttigt att få se sig själv och de andra på film. Det är först då man förstår vad som är bra och vad som måste ändras. Men jag måste ändå få vara lite självgod, för det såg faktiskt rätt proffsigt ut på film och jag är stolt över både mig själv och Ozzy. Vi har kämpat mycket och äntligen börjar det ge ordentligt resultat. Jag har ju inte försökt mig på tävlingslydnad förut, men detta ger mersmak vill jag lova.

Lydnadskursen fortsätter

2008-09-08T18:33:00.002+02:00

Söndagen ägnades till stor del åt lydnad. Vi var på kursen hos Katarina och Sandra och visade upp vad vi lärt oss. Det har gått framåt! Sakta, men säkert. Vissa saker sitter direkt och andra får vi kämpa lite med. Ozzy är en underbar hund! Det är aldrig tråkigt att träna med honom. Han är så oerhört positiv och vill så mycket. Det gäller för matte att hela tiden avväga belöningarna på rätt sätt. Ena stunden är det helt rätt med en vild lekbelöning och i nästa stund kan man sabba hela övningen om man ger något annat än en pytte-frolic. Ozzy är, som Katarina sa, "ingen lätt hund". Men duktig instruktör som hon är kommer hon alltid med förslag på lösningar när det känns som om inget fungerar. Jag fick beröm för att jag lyckas bra med timingen och kan hålla mig lugn och konsekvent trots Ozzys periodvisa glädjefnatt. Säga vad man vill om vårat lilla yrväder, men när han får jobba så koncentrerar han sig mycket bra, även i svårare miljöer. Flera som sett oss och varit med om liknande situationer säger att slutresultatet kommer att bli mycket bra. Tack för alla snälla och uppmuntrande ord! Fortsättning följer...

Spårträning

2008-09-05T12:58:00.003+02:00

I kväll har vi varit och gått spår för vår tränare Lennart. Spåret var som i anlagsklassen och det hela gick alldeles utmärkt. Ozzy spårade som aldrig förr och hade det varit prov hade han klarat sig galant. Vi fick mycket beröm. Lennart tyckte att Ozzys spårvilja och arbetsförmåga var otroligt bra. Till och med tempot var bra. Så här ska det se ut! löd omdömet. Matte och husse är mycket stolta över sin lilla vilde.

Tävlingslydnad

2008-08-24T21:12:00.003+02:00

Första gången på lydnadskursen är avklarad. Det gick bättre än väntat. Fotgåendet videofilmades för att vi lättare ska förstå vad som behöver rättas till. Mycket nyttigt. Det känns som om momentet börjar klicka för både Ozzy och matte. Ozzy har blivit mycket bättre på att hålla koncentrationen och han jobbar in rumpan bra i ingångarna. Nu ligger den största faran i att han är för ivrig och hamnar för långt fram. Det ska vi försöka avhjälpa med externbelöning. Vi har övat apporteringsmomenten också. Katarina och Sandra är mycket kompetenta instruktörer som kan bryta ner momenten i små delar som övas separat för att sedan bilda en helhet. Jag har lärt mig mycket och fått förslag på tillvägagångssätt som är anpassade för Ozzy och som kan hjälpa oss att komma vidare. Läxan till nästa gång är fortsatt fotgående och apportering (gripande, fasthållande, hålla apporten i snabb galopp och ingångar med apport). Vi ska verkligen öva ordentligt för jag känner att vi snart är på väg över några trösklar som tidigare känts väldigt höga...

Ännu mera spår

2008-08-23T16:17:00.003+02:00

Börjar det bli tjatigt? Jag tycker att jag inte skriver om annat än spårning. Dagens äventyr var ca 500m långt med fyra vinklar, ett bloduppehåll och en tillbakagång. Det blåste när jag la spåret, men sedan hade det mojnat när det var dags att gå. Ozzy har nog aldrig spårat så bra som idag. Det var lugnt, sansat och noggrant. Bloduppehållet vållade inga problem. Tillbakagången som låg precis innan spårslutet missade han. Han hoppade helt enkelt över den genom att snedda sista vinkeln och ta klöven i vinden ganska lång före slutet. Tja, alla gör ju på sitt sätt...!

Lite fotgående har vi också hunnit med. Det börjar faktiskt arta sig och imorgon börjar fortsättningen på lydnadskursen. Spännande!

Spårtest

2008-08-20T19:06:00.003+02:00

Idag har vi varit och gått ett viltspår för en spårdomare för att få en liten koll på var vi ligger i träningen. Det hela avlöpte mycket väl. Ozzy var taggad som vanligt, men tog det förvånansvärt lugnt. Susanne, som domaren heter, tyckte att Ozzy spårade mycket bra, även om tempot låg på gränsen till för högt. Ozzy klarade alla vinklar, men virrade bort sig på en raksträcka där jag fick ta tillbaka honom på spåret. Efteråt när vi stod och pratade kom det ut en svampplockare ur skogen precis där vi gått spåret. Kan ju ha varit det som störde. Hur som helst så uppförde sig Ozzy nästintill exemplariskt och förevisade klöven med mycket stolt svansföring. Vi har bokat in ett spår till om några veckor. Om det också går bra så blir det ett anlagsspår efter det. Kul!

Mera spår och sök

2008-08-09T12:47:00.004+02:00

Helgens träning har bestått av både sök och ett viltspår på ca 800m med fem vinklar. Ozzy tyckte det var mycket kul att lösa de båda uppgifterna.
Spåret var det längsta han har gått, men fram kom vi. Jag behövde bara hjälpa honom en gång där det förmodligen gått vilt i spåret strax före oss. Han fick kämpa ordentligt med spåret den här gången. Jag hade medvetet lagt ett svårt spår för att få ner tempot. Även terrängen var minst sagt varierad. Spårstarten var i öppen tallskog och spåret gick sedan över berg, mossmark och täta snår. Jag vill inte att Ozzy ska ha förutfattade meningar om i vilken terräng det går att spåra. Det ska inte spela någon roll om spåret korsar ett dike eller ett tätt gransnår. Målet med träningen är bla att kunna använda honom i praktiska eftersök och då vet man aldrig vad som väntar... Men Ozzy verkar faktiskt inte bry sig om vad det är för terräng. Han tuffar på och löser uppgiften vartefter. Det känns skönt. Han är väldigt självständig och uthållig i sitt arbetssätt.
Söket löste han också bra. Ozzy verkar tycka det är kul igen med lite jaktträning. Han har haft en svacka när det helt enkelt inte var roligt och under den tiden har vi tränat annat istället. Men nu är det nog snart dags att plocka fram någon pippi ur frysen igen! /Agneta

Sök

2008-08-08T17:43:00.002+02:00

Idag har Ozzy fått göra ett litet sök med fyra dummies. Jag hade ingen hjälp, men Ozzy satt så lugnt och stilla medan jag la ut söket. (och han var tyst!) Sedan hämtade han glatt in dem en efter en. Vi har inte övat sök på länge, så jag visste inte vad han skulle tycka om det hela. Men han verkar ha mognat mycket den sista tiden. Roligt! Idag har jag också bokat in en viltspårsträning med en erfaren tränare, så att vi får ett utlåtande om var vi står träningsmässigt vad det gäller det. Ska bli mycket intressant. /Agneta

Gäsp...

2008-08-03T20:05:00.004+02:00

Vi travade faktiskt iväg ut i skogen 04:50 i torsdags. Ozzy såg lite frågande ut när matte tog fram kopplet i ottan. Han brukar inte vilja gå ut förrän vid 07:00, men när han såg spårlinan var han helt med på noterna. Och som han spårade. Jag hade varit lat och inte snitslat så tätt, vilket gjorde att jag vid några tillfällen trodde att han var ute och virrade. Men så var inte fallet. Jag börjar lära mig att se när han är rätt i spåret och jobbar bra, men ibland tvivlar jag lite när han börjar ringa. Det behöver jag inte göra. Ozzy hittar tillbaka och löser problemet.
Ska prata med en spårtränare i veckan och be honom titta på Ozzy. Jag vill ha ett utlåtande från någon kunnig så att jag vet när det är dags för Ozzy och mig att starta! Det borde börja närma sig...

Vadå morgonpigg?!

2008-07-30T21:54:00.006+02:00

Jodå, senaste spåret gick finfint. Jag höll igen Ozzy lite och då förstod han att han skulle ta det lite lugnare. Så fram kom vi, i värmen och allt. Han blir omåttligt stolt när han hittar klöven och vill gärna bära den tillbaka. Jag hade tänkt att vi skulle gå ett spår i kväll också, men tiden räckte inte riktigt till. Men det behöver ju inte vara något hinder, tänker jag då som fått blodad (vitsigt va´?!) tand på viltspårande. Så nu har jag precis lagt ett långt spår som är svårare än vi brukar lägga och som dessutom ska få ligga över natten. Matte känner sig nämligen riktigt ambitiös och tänker låta Ozzy ge sig ut i spårskogen innan hon åker till jobbet i morgon vid sisådär 06:00. Vi får väl se som så blir fallet...

Mera spåååååååååår!

2008-07-28T19:05:00.003+02:00

Trodde nog att spåret igår skulle bli onödigt svårt för Ozzy. Vi lade ca 400 m med fyra vinklar. Det i sig är ingen match för honom, men det inträffade saker som gjorde att spåret fick ligga lite längre än vi hade tänkt oss. Dessutom var det VARMT!, så spåret måste ha torkat ut rejält. Men en sak har vi börjat lära oss. Man ska lita på Ozzy´s spårförmåga. Det enda man skulle ha kunnat klaga på vad beträffar gårdagens spår var tempot. Tur att matte hade sjumilastövlarna på!! Herregud vilken fart han hade. Men slarvade, nej det gjorde han inte. Han tog spåret precis som det skulle vara (förutom att han sneddade lite i fjärde vinkeln). Hm, börjar kanske bli dags för en anlagsklass? Ozzy skulle säkert greja det. Det är nog bara matte som måste komma till insikt och våga lita på honom ännu mer.
I kväll blir det ett spår igen, nu lagt på ännu torrare underlag (tallbacke)! Måste få honom att spåra lite lugnare... Fortsättning följer...

Spåååååår!

2008-07-26T16:28:00.005+02:00

Det finns två saker som Ozzy gör vad som helst för att få träna - lydnad och viltspår! Därför blev han blir överlycklig när jag började tina blod i går kväll. Däremot blev han inte så glad när matte sedan gick ensam till skogen med klöv och allt. MIN klöv! såg Ozzy ut att tänka och kastade
långa sura blickar efter mig. Desto gladare blev han dock senare när spårselen äntligen plockades fram. Jag lade ett ganska kort spår, dels för att det var ett tag sedan vi spårade och dels för att det skulle bli så varmt. Jag lade spåret i skuggan, men gjorde fyra vinklar för att
ändå lägga till lite svårigheter. Ozzy tog sig an spåret med stort engagemang. Han hade högre fart än han brukar, men jag lät honom gå därför att jag tolkade det som om att farten berodde på att han helt enkelt var så tvärsäker. Och visst var han säker - alla fyra vinklarna tog han klockrent och gick rakt på klöven. Duktig kille! Det får nog bli ett spår imorgon också....

Hej alla glada hundkompisar!! Kommer ni ihåg mig?

2008-07-19T10:51:00.004+02:00

Hej! Nu har matte och husse äntligen fått ordning på den där saken som de skriver på. Dator heter det visst. Så nu ska ni få veta vad jag har sysslat med den senaste tiden!
Det har hänt så mycket bara, så jag vet inte var jag ska börja. I slutet av maj fick jag bo en hel vecka hos min bror Arrac och hans familj medan min familj åkte på semester långt bort. De sa att det skulle vara för varmt för mig att följa med, så jag packade och fort hem till brorsan. Vi hade superkul! Husse Åke tog med oss till skogen varje dag. Och så fick vi bada i sjön!! Jag hade inte badat förut, men det var ju hur kul som helst. Men det där med simmandet får jag nog öva lite mer på. TACK snälla Åke och Monica för att jag fick bo hos er! Jag ville näsan inte åka hem och de första dagarna saknade jag alla mycket.
Jag har även tränat mig på att spåra klövar, söka efter min familj i skogen (förstår inte hur de plötsligt bara kan försvinna :-)). Jag har varit på utflykt till Göteborg och bott i lägenhet (mycket intressant!). Men framförallt har jag fått träna tävlingslydnad!! Gud så kul! Det är faktiskt det bästa jag vet. Och jag har blivit mycket duktig säger matte och husse. Jag lär mig nya saker på ett kick. Och vill aldrig sluta... Matte ska få ta lite kort på mig så ni kan få se.
Nej, nu har inte tid längre. Ska ut och träna!

Hej på er! /OZZY

Tävlingslydnadsträning

2008-04-06T07:16:00.004+02:00

Nu har vår kurs i tävlingslydnad äntligen börjat. De saker vi har i läxa till nästa gång är bla passiv uppmärksamhet, positionerna stå, sitt, ligg och ingången till fot som vi lär in genom "pallmodellen". Mycket effektivt för att få hunden att ta med sig rumpan hela vägen runt. Matte har aldrig hållt på med sånt här förut, men Ozzy lär sig snabbt och har nu hajjat nästan hela grejen med pallen. Och han har nu förstått skildnaderna mellan stå, sitt och ligg. Tidigare har han blandat ihop dessa litegrann, speciellt när har blir så där ivrig. Då har han inte lyssnat, utan chansat på vad matte bad om... Men nu kan han till och med stå, vilket har varit det svåraste kommandot för honom.

Och nu har dem äntligen kommit - Ozzys halvsyskon! Ozzy är nu "storebror" till 8 fina valpar.
Gud vad man blir sugen på en hund till! Hm, vi får se lite längre fram...

Funktionsbeskrivning

2008-03-30T17:17:00.002+02:00

Idag har vi varit på funktionsbeskrivning av "Topp-kullen". Sex av åtta syskon var med. Det var mycket kul att se dem en efter en. Det märks klart och tydligt var de har fått sina gener ifrån. Alla är mycket uppmärksamma och arbetsvilliga, vilket känns verkligt roligt! Vi är väldigt nöjda med hur Ozzy hanterade det hela. Vissa är han lite vild och taggad, men han kan ändå samla sig och förstå vad han ska göra. Lite pipande och gnällande blev det, för det är inte kul att bara behöva stå still när det ligger en dummy slängd i skogen som bara väntar på att få bli upplockad! Men det kändes ändå helt OK. Vi trodde nog att Ozzy skulle stå och verkligen skrika, men det gjorde han inte. Övning ger färdighet! Så nu är det bara att jobba vidare med det. Tack till alla deltagare, funktionärer, åskådare och uppfödare för en trevlig och givande dag!

Hej igen! Och Glad Påsk!

2008-03-22T10:42:00.003+01:00

Det var ett tag sedan. Det blir inte alltid som man tänkt sig... Mycket har hänt och tiden är alltid dyrbar, men nu ska jag uppdatera er som så önskar.
Jag har fått nytt jobb!!! Jag är jätteglad för att jag kommer inte längre att behöva jobba natt! Hela familjen kommer att vinna på detta - mer tid med barnen, mer tid med Ozzy och (i alla fall lite) mer pengar. Och det viktigaste av allt - en gladare och piggare mamma, sambo och mattte!
Ozzy tycker också att det är spännande på det sättet att han numera får en ordentlig skogsrunda mitt på dagen tillsammans med min svärfar Staffan. Han är snäll och tar ut Ozzy de dagar både jag och Magnus jobbar. Vi var lite spända på hur det skulle fungera - skulle Ozzy kunna vara lös i skogen tillsammans med någon annan är oss? Men efter ett par lektioner i ämnet "Vilddjuret Ozzy i storskogen", går det hur bra som helst!

Vi har också hunnit avsluta valpkurs nr 2. Det hela har gått bra och vi gör framsteg hela tiden.
Närmast på programmet står kursen i tävlingslydnad som börjar nästa vecka. Den ska vi gå tillsammans med brorsan Arrac. Mycket spännande! Jag och Ozzy har börjat tjuvträna på några moment och han är hur taggad som helst!

Glad påsk på er!

/Agneta

BIR-valp!!

2008-02-17T16:01:00.002+01:00

Igår var vi på utställning i Sollentuna. För att vara den liviga hund han är, så skötte han sig utmärkt i ringen. Domare var Mona Uddenholm, en domare som är mycket trevlig på det sättet att när man kommer in i ringen första gången, så går hon runt till varje handler och hälsar välkommen. Hon tar sig också tid med varje hund och har tålamod och ger tips till dem som inte är så vana i utställningsringen. Vi var på utställningen tillsammans med Arrac och Tino. Domaren tyckte så mycket om Topp-brorsorna att de fick HP alla tre. Ozzy blev etta, Tino tvåa och Arrac trea. Därefter fick Ozzy tävla om BIR och BIM och vann över tiken. Ozzy blev alltså BIR-valp!! I gruppen blev han oplacerad, men det var ju ändå väntat. Vi hade en mycket trevlig lördag i goda vänners sällskap och jag tror att vi alla var glada och nöjda när vi for hemåt!

Kritiken löd:

"Bra typ och storlek. Vackert huvud. Bra över- och underlinje. God pälskondition. Välvinklad fram och bak. Effektiva rörelser. Välpresenterad. Trevligt temperament."

Då har man väl rätt att vara nöjd? :-)

Familjen växer!

2008-02-12T22:49:00.000+01:00

Familjen har vuxit! Nej, inga fler barn, men däremot har Rasmus dröm och önskan sedan flera år gått i uppfyllelse. Han har länge velat ha en kanin och nu är han äntligen här, lille Jocke. Hittills har vi tyckt att Rasmus varit för liten för en egen kanin, men nu fyller han snart 7 år och eftersom intresset har hållt i sig tyckte vi att det var dags. Eller vi och vi... Jag och barnen har länge förespråkat en kanin, men Magnus har resolut vägrat. Men efter en lång tids bearbetning och argumentering var han i förra veckan tvungen att kapitulera. Jippi! Vi satte ut en annons och fick säkert 50 svar. Herregud - vill ingen ha sin kanin kvar? Sedan var det "bara" för Rasmus att ta beslutet om vilken kanin han ville ha och i söndags kom han så hem till oss, den lille grå dvärgväduren som Rasmus har döpt till Jocke. Ännu så länge är Rasmus en bra kaninhusse och har svårt att slita sig från sin nya kompis. I måndags morse hittade jag Rasmus sovandes på en madrass på golvet bredvid kaninburen. Längtan hade blivit för stor under natten och avståndet mellan loftsängen och buren på golvet hade känt oändligt långt. Så där låg de tillsammans på morgonen. Visst blir man lite tårögd...!
Det roligaste med alltihop är nog ändå Magnus engagemang i det hela. Han som varit en sådan orubblig motståndare till denne fyrbening är nu helt plötsligt, av egen fri vilja, involverad i det hela. Han har till och med varit och köpt broccoli, pellets och mineralsten till Jocke.
-Det måste han ha! Det har jag läst.
-Vadå läst?
Jodå, Magnus hade själv varit på biblioteket och lånat en bok om kaninskötsel. Det är ju så att man kan tappa hakan! Jocke håller på att bli hans lilla gullegris! Fast ett erkännande i det ämnet lär inte komma i första taget. Men det räcker att jag ser det jag ser och det jag ser gör mig verkligt glad.
Ozzy tycker ännu så länge att Jocke är en mycket suspekt varelse. Det kommer att att lite tid innan de har bekantat sig ordenligt. Fortsättning följer och BILD kommer!
/Agneta

Framsteg!

2008-02-05T02:18:00.000+01:00

Sedan i onsdags har jag blivit glatt överraskad varje dag av vår lilla solstråle Ozzy. Det började på kursen där vi tränade "be om lov-övningar/varsågod-övningar". Som ni vet så kan Ozzy det där med att använda tassarna. De rör sig till och med så fort att han inte riktigt hinner med själv. Därför tänkte jag att han skulle få göra sig av med det värsta springet innan kursen på kvällen. Jag försökte avhjälpa det med två ordentliga rundor i skogen med både fart och hjärngympa under dagen innan vi åkte till kursen. Tji fick jag. Ibland verkar det som om han är helt outtröttlig. Så fort jag stannat bilen och han förstod vara vi var och att han skulle få träna mera, så blev han helvild. Har han väl "gått igång" så finns det inte mycket som kan lugna ner honom, förutom att just låta honom träna någonting. Det som ändå är fascinerade är att Ozzy faktiskt är kontaktbar trots sin galna glädje, men det tar ungefär en halvtimme innan han börjar bete sig som hundar brukar bete sig :-)
Kursen började med att vi fick gå en bana med olika stationer där hundarna skulle stanna upp och be om lov innan de fick ex. hoppa ur bilen, gå nerför trappan, gå genom grinden, hälsa på mötande människa/hund. Jag tänkte att det var lika bra att ta tjuren vid hornen och släppa kopplet och jobba med Ozzy lös istället. Det gick hur bra som helst! Han höll sig vid mig och lyssnade jättebra trots att fyra andra hundar sprang omkring i närheten. Han stannade när jag sa till och väntade på varsågod nästan varje gång. Jag trodde faktiskt inte att vi kommit så långt att vi kunde jobba så bra utan koppel med så mycket störning. I läxa fick vi att träna in "gå fint vid sidan-kommando" och "sitta lugnt och vänta-handtecken". Det kan Ozzy jättefint nu! Hoppas det går lika bra med all störning på kursen.
Till råga på allt så överraskade Ozzy mig i skogen härom dagen. Han har egentligen aldrig jagat något förut, men då rände han iväg efter ett rådjur. Jag visslade hit-signal och han tvärvände! Därefter struntade han i rådjuret och gick fint bredvid mig därifrån, fortfarande lös. Mammas lille skrutt!! Ibland blir man omåttligt stolt.
/Agneta

Hej på er igen!

2008-01-27T20:04:00.000+01:00

Det var ett tag sedan! Bloggandet har haft låg prioritet den sista tiden eftersom familjen har varit sjuk och däremellan jobbat mycket. Men nu har jag fått lite skäll för att jag inte skriver tillräckligt ofta, så nu får jag SKÄRPA mig!!
Fortsättningen på valpkursen har nu kört igång. Ska bli mycket kul och välbehövligt. Kurstempot kommer vara intensivt och vi ska få träna allt det där nyttiga som hundmöten, hälsa fint och att ha hunden lös på promenaden. Spännande!
I helgen har vi slagit på stort och varit på två utställningar. På lördagen var det inoff. valputställning i Sollentuna. Vi fick en slät 1:a, alltså inget HP. Domaren tyckte att Ozzy behövde mera massa och växa till sig lite och bli maskulinare i ansiktet.
På söndagen var vi på SSRK:s utställning på Strömsholm. Ozzy blev 2:a av hanvalparna vilket vi var mycket nöjda med. Domaren gillade Ozzy, men tyckte bla att han behövde mera ringträning.... Det hade han så rätt i!!! Men det visste vi ju redan. Man kan inte hinna allt på en gång. Var sak har sin tid. Och Ozzy´s tid kommer!
/Agneta

Gott nytt 2008!

2008-01-01T14:31:00.000+01:00

Så var det nytt år igen! Vart tar tiden vägen? Vårt nyårsfirande var av den lugna sorten. Vi åt middag hos Magnus föräldrar och sedan tog vi en promenad med Ozzy. Då var klockan runt 20:00 och det hade redan börjat skjutas raketer runt omkring. Ozzy var fullkomligt oberörd! JIPPI!!! Vi har såklart tränat honom vid olika typer av ljud, inkl. smällare och tjutande rakter. Men man vet ju aldrig... Resten av kvällen höll vi oss dock inne med stereon på, för säkerhets skull. Man vill ju inte riskera någonting. Det är bättre att träna vidare med skott osv. under ordnade former som man själv kan styra. Men allt lugnt so far...! Skönt.
I går hann vi också med ännu ett viltspår. Det blev lite svårare än planerat. När halva spåret var lagt började det snöa och blåsa ordentligt. Spåret blev 200m och vi hade även tänkt öka på liggtiden lite extra, men hoppade över det pga. att det blev tillräckligt svårt ändå. Så efter ca två timmar fick Ozzy gå på spåret. Han arbetade mycket bra, men missade dock första vinkeln, troligen pga. blåsten. Den andra vinkeln tog han klockrent och sen var det bara att "hänga efter". Han blev mycket stolt även igår över klöven!
Idag har vi tagit det lite lugnt, Ozzy var trött efter gårdagens evenemang. Det blev bara lite personsök på närmsta skogskullen. Det är ju superkul att leta efter lillhusse och lillmatte!

Viltspår

2007-12-30T14:20:00.000+01:00

I dag har vi spårat. När det gäller spår är Ozzy en helt annan hund än han är vid annan träning. Han är samlad, nyfiken och mycket koncentrerad. Dagens viltspår var 100m långt med en liten böj och en 90 graders vinkel. Vi var lite spända på hur Ozzy skulle klara vinkeln, men det var inga som helst problem. Han vindade lite och sneddade vinkeln med någon meter. Jag kan nog säga, utan att vara någon expert, att Ozzy håller ett mycket bra arbetstempo i spåret. Han tar sig framåt utan att varken sega eller rusa och om han tappar bort sig är han tillräckligt samlad för att reda ut det. Idag hade jag inte tillgång till någon spårlina utan hade ett långt koppel istället. Det fungerade dock inte utan jag blev tvungen att släppa efter halv spåret. Den andra halvan spårade han fritt, men höll kvar samma lugna tempo. Han blir stolt när han kommer till klöven, men det blir inga hysteriska glädjeyttringar. Däremot blir han som sagt MYCKET stolt och vill numera gärna bära klöven tillbaka. Nu får vi öka svårighetsgraden ytterligare!

Träning med syster Glada

2007-12-29T18:38:00.000+01:00

Idag har Ozzy träffat sin syster Glada och haft lite miljöträning och övat apportering genom markeringar och sök. De var mycket duktiga båda två. För första gången så tog Ozzy alla dummys utan att tveka och han grep ordentligt. Tidigare har han ratat dummys som inte varit hans egna, men nu verkar det ha lossnat. Matte är jättestolt! Mamma och mormor var med och höll ett vakande öga på de två små syskonen. Toppa tycker nog att de små är lite ouppfostrade för hon "bara måste prata allvar" med dem med jämna mellanrum.
Sanna med Sniffa var också med idag. Det är alltid lika kul att se duktiga hundar och duktiga förare. Man blir inspirerad att kämpa vidare och man har lättare att se sitt mål framför sig. Både Etta, Toppa och Sniffa är otroligt duktiga! Och så långt kommer man inte utan kompetenta förare heller såklart.
Jag har ett tag funderat på olika sätt att belöna Ozzy. Det känns tråkigt att bara använda godis och man behöver vara mer spännande än så som förare. Jag har ett tag använt en gammal kökshandduk med knut på som externbelöning och kamptrasa. Har fungerat perfekt. Men den är dock otymplig att bära med sig och svår att kasta någon längre sträcka. Så på vägen hem idag stannade jag och köpte en kong i lagom fickstorlek till Ozzy. Han har inte haft någon sådan, men alla säger att de är så bra så jag ville prova. Ozzy blev överlycklig! Det var den bästa sak han sett! Jag tror han lekte med den en hel timme när vi kom hem. Och han ville att vi skulle leka tillsammans med den. Och det var ju bra det, eftersom det var min tanke med den. Så nu har jag en ny sak att använda som externbelöning - mycket bra!!
I morgon ska vi nog försöka viltspåra lite. Om vädret tillåter.

Mys i skogen

2007-12-28T16:07:00.000+01:00

Dagen har bla ägnats åt korvgrillning i skogen. Ozzy hade mycket spring i benen och det tog en stund innan han förstod det där med att det faktiskt är varmt i en brasa... Men när elden tagit sig ordentligt kände han att det inte var läge att nosa alltför nära. Ozzy fick också en korv med bröd att mumsa på dagen till ära. Lillmatte och lillhusse tyckte det var mysigt att få gå på utflykt med "BusOzzy" som de kallar honom. Lite bilder blev det också! (Klicka på bilderna för att se större format.)

God Jul på er alla!

2007-12-22T09:55:00.000+01:00

Så är den snart här, julen. Vi har lyckats hålla Ozzy borta från vidare chokladäventyr och hoppas att det får fortsätta så:-). Helgen ska ägnas åt viltspår, om nu snön håller sig borta...

Vi önskar alla vovvekompisar och hussar och mattar där ute en God Jul! En speciell hälsning till mamma Toppa, mormor Etta och syskonen Arrac, Gismo, Assar, Glada, Tino, Isaac och Juni. God Jul även till Tico, "grandis"-Gena, mops-Vanilla, jack russell-Ricki och tyska jaktterriern Blossa!

God Jul på er och ta hand om varandra!

/Ozzy med familj

Finslipning

2007-12-18T02:37:00.000+01:00

Ozzy´s halvårsdag börjar närma sig! Det känns som om vi har hunnit med otroligt mycket på de fyra månader vi haft honom. Vi har gått första valpkursen, varit på jakt- och apporteringskurs och ställt ut honom två gånger. Just nu är det ganska lugnt på kursfronten. Vi har bara en gång kvar på jaktkursen. Det är bara bra att det dröjer lite med kursandet nu. Saker och ting behöver smältas och sjunka in för att sedan kunna finslipas. (Gäller både hund och matte!) Vi har samlat på oss en hel hög med övningar som vi ska utveckla och slipa på under de stundande helgerna. Periodvis har det, av förklarliga skäl, blivit mycket kurs, men lite för lite träning däremellan. Därför känns vissa övningar bara halvfärdiga, men det ska vi råda bot på nu.
Idag prövade vi en övning vi inte gjort på länge. Ozzy har nämligen en förmåga att slänga dummyn, eller vad han nu apporterat, ifrån sig när han är en halvmeter i från mig. Hittills har jag inte brytt mig så mycket om det, men nu känns det som om det kan bli en ful ovana om han får fortsätta. Jag vill därför lära honom att bara hålla dummyn stilla i munnen när han står eller sitter. Sagt och gjort så började vi träna hemma i köket med en träapport. Jag valde apporten för att den är lätt för Ozzy att hålla i munnen. Sedan ska jag variera föremålen. Här använder jag klicker och det fungerar mycket bra. Övningen ser ut så att man håller fram apporten och klickar när hunden hållit den i några sekunder. Sedan ökar man tiden vartefter. Vi har som sagt inte gjort detta på ett tag och det märktes att Ozzy har mognat och låtit detta moment sjunka in. Sist så höll han bara i 1-2 sekunder, men idag kom vi så lång som till 7-8 sekunder. Längre vågade jag inte vänta. Dessutom kunde jag idag peta och trycka lite på apporten utan att han släppte. Det börjar arta sig!

Bra tollare reder sig själv!!

2007-12-09T15:58:00.000+01:00

Vår lille kille är ganska självständig och initiativtagande. Detta är ju någonting som man som matte och husse oftast ser som positivt och uppskattar. Men det finns dock tillfällen när det hade varit, jag ska inte säga bättre, men i alla fall lugnare med en något mindre handlingskraftig hund :) Våra barn fick för några dagar sedan en toblerone av mormor och morfar att dela på som lördagsgodis. Denna chokladbit har alltså varsamt sparats ett tag i en låda i lillhusses rum. Igår när lördag äntligen kom, togs godiset fram och sedan försvann det...! Ja, inte hade barnen ätit upp det. När lillhusse tillfrågades var han lagt godiset, blev svaret "på köksbänken". I samma stund hittar Magnus några små, ynka, blöta pappersrester under matsalsbordet. Papprenas färg och form antydde att de en gång i tiden hade varit omslag på en mumsig toblerone. Vid det laget fanns bara ett svar på var godis tagit vägen. Ozzy! Han såg också ovanligt nöjd och belåten ut. Han hade alltså med inställningen att "bra tollare reder sig själv", lyckats ställa sig på bakbenen och nå nästan högst upp på köksbänken, norpa åt sig godsakerna och smyga iväg till matsalsrummet för att få kalasa i fred. Ozzy hade satt i sig hela klabbet, med kartong, aluminiumfolie och allt. Nåja, det hade väl inte varit hela världen om det inte varit för att choklad faktiskt kan vara väldigt giftigt för hundar. Matte som inte vet hur mycket kakao en toblerone innnehåller och inte heller vet hur känslig en tollarvalp är för teobromin, kastar sig på telefonen och ringer till djursjukhuset. Efter att ha redogjort för vad som inträffat och veterinären gjort en överslagsräkning beslutar vi gemensamt att avvakta lite. Veterinären tror inte att det är någon fara, utan ber oss ringa tillbaka omgående om vi märker att Ozzy blir påverkad. Och nog blev han påverkad alltid! Dock inte "förgiftningspåverkad", men han blev helt SPEEDAD! Ni som känner Ozzy vet att han är av den livliga sorten. Men det var bara förnamnet på gårdagskvällens beteende! Vi antar att blod-sockernivån var någonstans uppe vid öronen, för han visste inte var han skulle ta vägen. Han skuttade, sprang, skällde och var allmänt vild på ett sätt som han aldrig tidigare uppvisat.
I morse orkade Ozzy knappt gå upp ur sängen. Vanligen hoppar han upp så fort någon annan gör det, men inte i morse. Han tog god tid på sig, trött efter gårdagen strapatser. Men han verkar må bra och det är ju huvudsaken. De enda spåren efter chokladkalaset är nu högarna han lämnar efter sig i skogen. De glittrar så fint av stanjolpapper! Nåja, lugnet har i alla fall börjat återvända och både små och stora mattar och hussar har lärt sig en läxa. Ozzy kommer nog dock att "julpynta" vidare i skogen åtminstone en dag eller två.

LÄMNA INTE CHOKLAD FRAMME! Hunden når mycket mer än vad man tror. Värt att tänka på speciellt i juletider med Alladinaskar och annat. (Det är farligast med mörk choklad med mycket kakao i, men stor mängd av annan choklad är också riskfyllt - hjärtpåverkan bla.)

Liten blir stor

2007-12-06T13:24:00.000+01:00

Ozzy har blivit stor - i förrgår lyfte han för första gången på benet när han kissade! Hhhhhh...

(stolt och vemodig suck från matte) Varför ska valptiden gå så fort? Man är lite kluven, man både vill att de ska växa upp och samtidigt inte. Finns det något gosigare än en ullig valpdoftande parvel i sängen? Jo, han får faktiskt ligga i sängen.

Det är bara att acceptera att han börjar bli stor. Men nu, efter det riktiga valpstadiet, börjar istället många andra roliga äventyr. Vi har flera planerade "projekt" framöver. Det som verkligen känns bra är att Ozzy inte bangar för något - ha verkar tycka att allt vi prövar är kul.

Så framtiden kommer att bli mycket spännande!

Och nu Johanna och ni andra som väntat på flera bilder - idag kommer några extra.

Vi har hittat hem!!

2007-12-02T15:53:00.000+01:00

Innan vi tog beslutet att skaffa oss en tollare blev det några olika svängar i hundrasernas mångfascetterade värld. Vi visste att vi letade efter en glad, arbetsvillig, barnvänlig och "tålig" hund som skulle kunna hänga med på det mesta. Lagom stor skulle den också vara. Och helst ingen utpräglad vakthund. Och helst ingen trimras. Det fanns ganska många krav och önskemål till slut.

Första gången jag kom i kontakt med en tollare var på en viltspårskurs jag gick med vår förra hund. Det var för närmare 10 år sedan. Den tollaren fastnade omedvetet i huvudet på mig. Det har jag förstått nu så här i efterhand. Hur som helst, när vi några månader efter att vår förra hund flugit till de evigt gröna ängarna, började närma oss ett beslut om ny ras, var vi på en träff med Svenska Gårdshundsklubben för att titta närmare på denna ras. Vi hade en bekant som just skaffat sig en gårdshund och den hunden tyckte vi var väldigt fin och trevlig. Men ödets vägar äro outgrundliga... När vi står där ute på Drottningholm, med minst 20 gårdshundar farande runt benen, ser jag honom... Plötsligt bara står han där - en stor fin tollarhane och jag blir helt förtrollad. Jag släpper för ett ögonblick tanken på de hundar vi egentligen var där för att träffa. Åsynen av denna tollarskapelse väcker också minnena av tollaren på spårkursen för länge sedan. Där står ju det vi letar efter! Nu var jag i samma stund inbegripen i ett samtal med en gårdshundsägare och lika plötligt som tollaren kom, så förvann han vidare med sin husse. Jag hann liksom inte riktigt med...

Jag sa ingenting till Magnus för han var helt upptagen med att klappa en gårdshund och såg inte ens tollaren. Hade jag i det ögonblicket sagt att "Nu har jag bestämt att vi ska ha en annan ras", då hade han förmodligen idiotförklarat mig för tid och evighet. Vi hade nämligen dividerat fram och tillbaka under en lång tid om det här med raser och var till slut eniga om en gårdshund. Men när vi sedan fick möjligheten att träffa ett stort antal "gårdsindivider" på en gång kändes det inte rätt. Plötsligt tyckte jag att de var lite för små och lite för kaxiga. (Inget ont om gårdshundar. De kan vara underbara, men det var ödets ironi att vi skulle finna det vi sökte just där och just då.) När vi satte oss i bilen för att åka hem behövde vi bara titta på varandra jag och Magnus, för att konstatera att vi kände likadant. Gårdshund var inte rätt för oss... Magnus var lite uppgiven. Skulle vi behöva tänka om ännu en gång? Jag log för mig själv för jag visste att vi ändå hade hittat vad vi letade efter. Det vara bara det att jag behövde mer kött på benen innan jag presenterade rasen för honom. Till saken hör nämligen att min underbara sambo Magnus jobbar som säljare och ska jag få honom att köpa mina nya idéer med hull och hår, så måste alla argument vara väl underbyggda och alla fakta kunna läggas på bordet.

Väl hemma började jag ta reda på så mycket jag kunde om tollarrasen, letade uppfödare och tittade på bilder på nätet. Ju mer jag lärde mig, desto mer rätt kändes det. Så var det dags att presentera det hela... "Det låter ju jättebra!" blev reaktionen. Yes!! Jaha, då var det "bara" att hitta en seriös uppfödare som hade en lämplig kull på gång och som dessutom var tillräckligt modig att släppa iväg en liten valp till oss. Så en dag ringde jag till Annika på Agrosofens kennel och blev så otroligt trevligt bemött! Sedan följde ett antal besök på träningar, utställningar m.m. och därefter en nervös väntan. Skulle hon aldrig börja löpa, Toppa? Hon väntade länge. Hur många valpar skulle det bli? Skulle det bli någon till oss? Så en dag i juni ringde telefonen och det var Annika. "Det finns en liten kille till er här!" Lyckan var total och har varit så sedan dess.

Ozzy ligger här på golvet tvärs över mina fötter nu när jag skriver och snusar så gott. Så tack Annika och Helen för att vi fick förtroendet att ta hand om detta lilla krutpaket (som faktiskt kan gosa lugnt han också!) Det känns verkligen som om vi har hittat "vår" ras. Med andra ord - VI HAR HITTAT HEM!

/ Agneta

Den andra utställningen...

2007-11-26T18:54:00.000+01:00

Vi har ju alla världens snyggaste, vackraste, duktigaste och bästa hund!! Eller hur? Varför kan inte utställningsdomarna inse detta då? Här kommer man med sin ögonsten och så åker man ut direkt, utan HP eller nå´t. Helt plötsligt så har man en hund med otillräcklig underkäke, framskjuten skuldra och "värdelösa" tänder. Samma hund som två veckor tidigare kom tvåa med HP och bara lovord. Trots att han då hade lika lösa och spretiga valptänder och faktiskt såg precis lika dan ut för övrigt också. Det är klart man undrar lite hur subjektiva bedömningarna egentligen är.
På utställningen i går var det bara två tollare, Ozzy och brorsan Tino. Tino kom etta och Ozzy tvåa, men eftersom ingen av dem fick HP, så blev det en kort dag. När vi var klara så var hundarna som vanligt leksugna och därför gick vi till en gräsplan i närheten där vi släppte dem så att de fick busa ordenligt och bli riktigt LERIGA! Undrar om Ozzy varit så blöt och skitig någon gång. Men vad gör det - hundarna var nöjda och glada! Ozzy och Tino gillar verkligen varandra och leker jättebra. Inget gruff, bara roliga "kom och ta mig så att jag får brotta ner dig - lekar".
Nu får utställningskarriären vila ett tag, men vänta bara...!

Andra gången på jaktkursen

2007-11-24T18:42:00.000+01:00

Idag har vi varit på kurs och tränat diverse jakt- och apporteringsmoment. Det var strålande sol och några minusgrader, superhärligt! Vi fick göra övningar som byggde vidare på de vi gjorde förra gången, dvs. sök, närsök, markeringar och linjetag. "Topparna", dvs. Ozzy och hans i det här fallet tre bröder, får gå i en egen liten grupp. De är ju minst - bara 5 månader. Jag tror att vi alla som finns i närheten av kull 8, ibland glömmer bort hur pass unga de faktiskt är. Bara bebisar, egentligen! Alla syskonen är så otroligt duktiga och arbetsmogna för sin ålder. Det är beundransvärt att dessa småttingar orkar vara koncentrerade under en hel förmiddag på kurs och dessutom verkligen göra sitt bästa av varje övning. Något som alla de fyra "kursbröderna" är glada i är sökövningar. De är riktiga små sökmaskiner. De jobbar mycket och målmedvetet när de söker. Är det mamma Toppa som är skyldig till detta? Nej, jag menar förstås, kan ta åt sig ÄRAN, för detta? Tack, i så fall!
Det är kul att se utvecklingen hos alla syskonen. Ozzy var som vanligt vildast idag (eller gladast som vi föredrar att uttrycka det.) Han kan dock oftast koncentrera sig bra, men vi behöver öva mycket på passiviteten.
Fick veta idag att brorsan Arrac kommer med oss på tävlingslydnadskursen i vår - jättekul!
I morgon är det utställning, rapport kommer...

Daglig träning i skogen

2007-11-20T11:18:00.000+01:00

Den senaste tiden har tillbringats till stor del i skogen något som Ozzy verkligen uppskattar. Det är underbart att se honom fara fram och bara vara lycklig!! Men vi har tränat också... Eftersom vi går jaktkursen nu, så blir det en del sådana övningar. Vi har övat apportering, sök och närsök.
Vad det gäller närsök så har vi faktiskt bara gjort den övningen några gånger och då har jag stått precis bredvid Ozzy och använt handtecken samtidigt med visselsignalen, bara för att befästa den. Sedan föll just den övningen i glömska för en liten tid. Igår kom jag dock på att jag skulle testa om han kom ihåg. Jag la ut lite godis på stigen som jag visste att Ozzy skulle välja och lät honom springa före mig. När han var mitt för godiset la jag på närsökssignal med visselpipan och vad händer? Ozzy tvärstannar och tar ett kliv som för att komma på inkallning, men hejdar sig och tänker efter en halv sekund. "Det där låter inte som komma-till-matte-signalen"? Hmm, ja just det!! Sedan slänger han ner nosen i backen och söker intensivt. Matte som står där häpen och överlycklig har svårt att fortsätta vissla. Det är inte lätt att vissla och skratta samtidigt, bara så ni vet...! Därefter gjorde vi om övningen några gånger till och det gick också bra. Underbara hund!!
Den här veckan övar vi också inför utställningen i helgen. Det krävs både övning och taktik från mattes sida att få yrvädret att trava och stå stilla. Vi får se hur det går.
Vi har också planerat vårens kurser. Det som är aktuellt för vår del är först fortsättningen på valpkursen med syskonen. Några veckor efter att den är slut börjar våra första trevande försök på lydnadsplanen. Jag och Ozzy ska gå kurs i "Tävlingslydnad". Det gör vi för samma intruktör som vi haft på valpkurserna. Ska bli superkul!!!
/Agneta

Första utställningen

2007-11-12T10:09:00.000+01:00

Nu har vi avverkat vår första utställning. Den gick av stapeln i Enköping och Ozzy skötte sig riktigt bra. Men som vanligt var han mycket GLAD! "Vilken kul utflykt det blev idag! Och så många kompisar det fanns här då" verkade lillskrutten tänka. Den enda hund som han var lite fundersam kring var en 11 månaders varghund. Jag är inte säker på om Ozzy förstod att den där jätten faktiskt också var en hund, så bjässen fick stå ut med några "vem är du?"-skall.
I ringen gick det bättre än väntat. Vi har inte övat så mycket på att stå snyggt och springa i trav. ("Galopp är mycket roligare, matte!!") Men det gick över förväntan. Resultatet blev 1:a med HP och en andra placering efter brorsan Arrac som blev BIR. Vi är mycket nöjda och grattis Arrac!
Nu får vi öva vidare till nästa utsällning om två veckor.

Nu är första valpkursen slut

2007-11-07T16:56:00.000+01:00

Jaha, nu så har vi gått ut vår första valpkurs. Det hela avslutades med en liten tävling som innehöll sju moment - kunna lystra till sitt namn (hunden alltså, hihi), sitt, ligg, inkallning, varsågod, nej och gå fint ( typ "fot") i en åtta utan att bryta kontakten med föraren. Vi fick full pott på nästan allt. Dock tyckte Ozzy att det var alldeles onödigt att gå förbi ett helt paket med skinka utan att åtminstånde slicka lite (= 0 poäng). Sen var det det där med att gå fint runt en massa koner. Det börjar fastna och bitvis har vi superfin kontakt, men att gå en hel åtta utan att sätta nosen i gräset en enda gång, det är lite för mycket begärt av vår lilla skrutt, ännu så länge... Ozzy och alla syskonen med förare skötte sig dock utmärkt! Det kan nog uppfödar-Annika intyga. Hon var på plats dagen till ära - underbart med uppfödare som är så seriösa och engagerade i allt de gör. Det var kul med lite publik och jag tror Annika är ganska nöjd med allas insats så här långt. Valparna är ju faktiskt bara 4 månader. Det är lätt att glömma det ibland när allt bara flyter på och inlärningen går så bra. Dagens vinnare blev ändå Arrac som fick full pott på allt! Grattis brorsan!
Måste passa på att rekommendera Ekhagens hundskola för er som bor i Stockholm. Superbra kurser! Tack intruktör-Katarina!! Vi kommer tillbaka.
Nu är det uppladdning inför helgen och vår första utställning som gäller. Vi måste öva på att stå fint, för Ozzy hoppar gärna upp och ner mellan sitt och ligg så fort det inte händer något. Han vill ju träna och tror att vi ska hitta på roliga saker. Så vi får lägga lite krut på att kunna vara passiv i stående position. Vi gör vad vi kan...!

Jaktkurs och viltspår

2007-11-04T11:42:00.000+01:00

Nu har vi börjat på vår första jakt/apporteringskurs. Mycket spännande. Ozzy var som vanligt på G och hade mycket åsikter om både det ena och det andra. Och då måste man ju göra sin röst hörd...!
Vi prövade på några olika övningar - apportering, sök, närsök och linjetag. Ozzy var duktig och tyckte allt var latjolajban. Nu få vi öva vidare på de övningar vi fått med oss. Ska bli kul och se hur detta utvecklar sig.

Vi har också gått vidare med viltspårandet. Dagens spår var ca 30-40 m långt och nästan helt rakt. Ozzy blev nyfiken redan långt före spårstarten och kände att det var nå´t på gång. Han nosade runt på spårstarten ett tag och gav sig sedan av rakt på spåret, mycket koncentrerad. Han spårade sakta och noggrant. Väldigt noggrant. Det tog sin lilla tid att nå fram till klöven, men fram kom han efter ett mycket fint arbete. Denna gången var han själv faktiskt lite stolt över "vinsten" och bar klöven i alla fall halvvägs hem, sen tyckte han att det räckte. Husse och matte blev glada över hans noggranhet och arbetsvilja i spårarbetet. Hellre sakta och bra än fort och slarvigt. Speciellt för Ozzy som annars är ett riktigt yrväder. Fortsättning följer...

Valpkursen fortskrider...

2007-10-31T17:11:00.000+01:00

Igår var vi på kurs igen och nu är det bara en gång kvar. Alla brorsorna har blivit väldigt kontaktsökande mot sina mattar och hussar och övningarna börjar sitta ganska bra. Det är kul att se hur olika de är som individer de små syskonen. Vår lilla telning hör till en egen kategori som matte och husse kallar "Vild, vildare, Ozzy". Han är ett riktigt litet yrväder, i alla fall när han är på kurs. Då blir han extra "gladgalen". För glad är han! (och lite galen ibland) Han är så glad så att han inte vet hur han ska uttrycka allt det glada. Och det är ju kul med hundar som gillar livet! Men ibland får vi nästan skämmas. Det ser säkert ut som om han inte fått någon aktivering på hur länge som helst. Så är ju dock inte fallet. Vi tränar och busar ordentligt varje dag, men Ozzy verkar ha en rejäl On/Off-knapp. "Ska det va´, ska det va´ ordentligt" är Ozzys motto. Det som är extra positivt med den cirkus som ibland råder, är att han kan lyssna även om han är i full gång. Han ÄR kontaktbar, vilket känns väldigt roligt. Kanske ett ämne för agility? Ibland befinner han sig mer i luften än på marken och det i kombination med arbetsviljan och farten - man vet aldrig! (Bäst att matte börjar konditionsträna i så fall..)

Nästa gång är det sista gången på valpkursen och då ska vi tävla. Nja, tävla och tävla, det blir mer i form av en skojtävling för att visa vad vi lärt oss. Priser i form av hundkex har utlovats. Nu får vi skärpa till oss och träna duktigt till nästa vecka.

Hej på er så länge!
och puss från "Ozzytossy"

Vi övar sitt och ligg (med tandlös hund!)

2007-10-21T15:37:00.000+02:00

Ibland räcker liksom inte tiden till som ni vet. Men nu, Johanna och ni andra som väntat, här kommer en uppdatering.
Valpkursen fortskrider och vi gör framsteg. Ozzy blir hela tiden mer och mer kontaktsökande och vi passar på att alltid belöna spontan kontakt. Vi övar vidare på sitt och ligg och börjar lägga in kommandon för detta. Att gå fint i koppel utan att dra, är Ozzy ganska duktig på, men övning skadar aldrig. Det som vi måste öva mest på är nog passivitet. "Det är ju så himla kul att jobba!" tycker Ozzy, så han förstår inte riktigt varför man ibland måste sitta och bara titta på när det händer saker.
Idag var vi och tittade på en MH-beskrivning. Det var hundar blandat från både från Agrosofen och Tollarbo. Det är kul att se hur lika, men ändå olika hundar från samma kull reagerar och hur de finner en lösning på situationen. Sist vi var på ett MH var för ca 10 år sedan. Man kanske borde titta lite oftare för det är lärorikt! Tack för en intressant förmiddag, alla duktiga hundar och förare!!
För övrigt kan vi meddela att Ozzy´s valptänderna rasar på löpande band. Ganska skönt faktiskt, för oss i alla fall. Samtidigt som tänderna trillar, så börjar öronen flaxa lite hit och dit. Ibland ser han ut som ett riktigt flygplan. Charmigt, javisst! Men vi får nog allt försöka massera ner öronen igen, dit där de hör hemma.

Miljöträning

2007-10-14T18:41:00.000+02:00

Idag har Ozzy varit i hufvudstaden och tränat sig på att "vara en cool kille" bland bilar, bussar och ca 90 st duvor! Och han har åkt tunnelbana... Det hela gick över förväntan. Han tog det mesta med ro. Några saker var så klart lite läskiga, men han stressade aldrig. Bor man som vi, 30 meter från skogen, måste man ibland söka upp lite stökigare miljöer att träna sig på. Detta var andra gången som Ozzy var i Stockholm. Första gången var för någon vecka sedan. Då var han småskraj nästan hela tiden. Speciellt fontänen i Nytorgsparken var suspekt. Den fick sig faktiskt en utskällning. För säkerhets skull... Men som sagt, idag var Ozzy mycket coolare och gick fint i koppel utan att hoppa till för ovana ljud. Duktig pojke!

Klick, klick, klick...

2007-10-11T17:11:00.000+02:00

Vi har nu varit på valpkurs två gånger och använt klickern i drygt en vecka. Jag kommer aldrig att släppa denna klicker!!!! Funderar på att limma fast den i handen... Rätt hanterad klicker och Ozzy lär sig nya saker på några minuter.
På kursen har vi fått lära oss olika kontaktövningar och ska öva på dem till nästa vecka. Utöver det har vi fått i läxa att lära hunden någonting som vi väljer själva, vad som helst. Eftersom Ozzy naturligt gärna sätter sig när han väntar på något under träningen, valde jag att börja med att lära honom stå på kommando. Det fattade han med hjälp av klickern på några minuter. Nu ska vi bara befästa själv ordet också.
Utöver "stå" så har jag valt att lära Ozzy vinka på kommando. Det föll sig naturligt när vi tränade hemma i köket idag. Plötsigt började han vifta med ena framtassen, något han aldrig brukar göra. Jag var inte sen att utnyttja det. Det tog 2 x 5 minuter, med en timmes paus emellan, att lära honom vinka. Nu gör han det på enbart kommando! Efter tio minuter! Jag fattar inte hur snabbt det kan gå att lära in nya saker med denna klicker. Jag tror inte jag kan ta åt mig alltför mycket ära, det är helt enkelt en mycket effektiv metod och så har vi en mycket duktig instruktör som har lyckats lära mig klickerkonstens grunder. Jag har ju aldrig använt klicker förut. Dessutom är Ozzy en hund som verkligen VILL lära sig. Han tycker det är superkul! Träningen fortskrider...

/Agneta

Apporteringsträning

2007-10-07T12:46:00.000+02:00

Söndagen har delvis ägnats åt apportering. Lastade med dummys och en fågel begav vi oss ut i skogen. Vi började med att kasta en valpdummy och den hämtade han mycket glatt. Det här var första gången vi prövade dummy ute i skogen. Hittills har vi bara tränat det hemma i hallen, men det gick ju galant även bland träd och kottar. Eftersom vi var två som kunde hjälpas åt prövade vi även att medhjälparen stod en bit bort och bara släppte dummyn i backen utan att kasta något nämnvärt. Ozzy förstod även detta och hämtade den lika glatt! Kors i taket! I bland undrar man om det inte går lite för lätt...

Sedan var det dags för fågeln och den här gången gick Ozzy igång ordentligt. Första gången vi provade fågel var för några veckor sedan och då var han väldigt avvaktande. Men nu... Han blev helvild bara han kände lukten av fågeln och apporteringsviljan var det definitivt inget fel på! Han hämtade in fågeln i raketfart 6-7 gånger. Det fanns då och då tendens till att vilja sno iväg en bit för att hinna smaka lite extra på fågeln. Inte konstigt när det är så nytt och spännande för honom. Det löser sig...

Lägger ut lite suddiga bildbevis (det gick undan!).

Valpkurs med syskonen

2007-10-04T13:32:00.000+02:00

Nu har vi kommit så långt att vi börjat på vår första kurs med Ozzy. Vi går en valpkurs hos Katarina på Ekhagens hundskola och just denna kurs är enbart för den valpkull som Ozzy kommer från. Väldigt lyxigt!
Första kurstillfället ägnades enbart åt teori - vilka mål och ambitioner vi har med våra hundar och vad vi vill hinna gå igenom på kursen. Vi fick sedan lära oss lite grunder i klickerträning. Detta har jag aldrig sysslat med tidigare, men det verkar vara mycket effektivt och känns spännande att prova. Vi fick varsin klicker och läxan till nästa vecka är att "klicka in" hunden. Detta innebär att hunden ska lära sig förknippa ljudet med något positivt, vilket så här i början så klart innebär godis!
Övningen går ut på att klicka och direkt ge godis! Inte svårare än så... Detta måste vara världens bästa övning för en hundvalp. Första gången jag provade tittade Ozzy på mig som om jag blivit helknasig. "Matte, har du inte missat något? Behöver jag inte göra nåt´t? Ska du bara sitta här och mata mig med godis? Schysst!!!"

Ozzy har en underbar träningsvecka framför sig...!

Valpträff i underbar höstsol!

2007-09-24T22:22:00.000+02:00

Nu har valpträffen gått av stapeln! Oj, vad roligt att få se nästan hela kullen tillsammans igen, nu när de blivit hela tre månader gamla. Jag behöver väl egentligen inte nämna att det var full fart från början till slut.
Vi började med att låta valparna pröva agilitytunnlar, vilket Ozzy till en början tyckte var lite suspekt. Han har sprungit mycket genom en tunnel vi har hemma i trädgården, men den här var av ett annat kraftigare material, så det ekade läskigt där inne. Men skam den som ger sig - efter ett tag sprang han både genom den vanliga tunneln och den med "släp".
Dagen till ära hade uppfödar-Annika tagit med sig några fåglar för att småttingarna skulle få lite viltkontakt och kanske "apportera" lite. Valparna fick en och en nosa och undersöka fåglarna. Även här var Ozzy lite avvaktande och tog god tid på sig. Han nosade och studsade lite fram och tillbaka ett tag innan han vågade provnafsa. När han väl hade bestämt sig för att den där saken med ludd på (fjädrar!) nog inte var så farlig ändå, tog han till allas glädje upp den i munnen. Ozzy släpade runt den döda fågeln i gräset och blev allt ivrigare. Efter ett tag upptäckte han också att det inte var så praktiskt att bära den i näbben utan bytte till ett bättre grepp. Han höll sig omkring oss och såg ganska stolt ut över sin "trofé" och husse och matte var minst lika stolta över sin lille Ozzy.
Efter att alla valparna arbetat flitigt med betyget MVG, fick de busa av sig och brottas ordentligt. För det är något valpar gärna gör - brottas!!
På vägen hem i bilen åt Ozzy upp resterna av lunchen och somnade sedan på en gång, trött men lycklig. Det blev ingen kvällspromenad den kvällen. Han orkade helt enkelt inte. Det blev faktiskt ingen riktig fart på honom förrän på eftermiddagen dagen efter.

Tack för en mycket trevlig dag alla ni som kunde vara med och TACK till våra uppfödare Annika och Helen. Ni är toppen!

Vila och miljöträning

2007-09-16T15:58:00.000+02:00

Den gångna veckan har vi tagit det mycket lugnt. Vi har haft fullt upp med jobb och badrumsrenovering. Varför tar allt alltid längre tid än planerat? Nu är iallafall badrummet klart!
Ozzy blev lite försummad under lördagen när vi var tvugna att vara inne och vara rörmokaren behjälplig. Det visade sig med besked senare under kvällen! Ozzy gjorde ALLT för att försöka aktivera både sig själv och oss. Han for runt som en komplett galning och busade med både kökshanddukar, byxben och vad han nu kom åt. Vi kunde ju inte direkt klandra honom eftersom han inte fått tillräckligt med aktivering...
Igår tog vi dock igen lite av det. Vi började med en rastrunda i skogen, hela familjen. Lillhusse och lillmatte är mycket stolta över Ozzy som ni ser. Efter skogspromenaden fortsatte vi med miljöträning som bla. innefattade hästar. Gud va´STORA saker det där var då! såg Ozzy ut att tänka. Han var mycket skeptisk i början när han såg hästarna i hagen och stod still och spanade länge. Det var hopptävling i stallet i närheten av där vi bor, så vi fortsatte dit för att titta lite. Ozzy blev mycket beundrad av människor vi mötte. "Åh, vilken söt liten hund!" Känns det igen av er andra som ockå är lyckliga valpägare? Ozzy skötte sig utmärkt. Han satt still och tyst och tittade intresserat på hästarna som hoppade. På vägen hem vågade han sig lite närmare hagen och nästan nosa på en häst. Men lite läskigt var det fortfarande! Han kanske har lite självbevarelsedrift ändå, vi har ibland tvivlat...
Det finns nämligen tillfällen då han flänger runt och kastar sig utför vad som för honom måste vara regelrätta stup. Husse och matte har vid det här laget satt hjärtat i halsgropen mer än en gång. I skogen klättrar Ozzy gärna upp på stora stenar och stockar för att sedan helt enkelt "flyga" därifrån. Nog för att han är en "fågelhund", men han verkar ha missuppfattat det hela lite. Så Annika - det kanske borde ha följt med en burk Valium i valpköpet - till husse och matte alltså...

Rådjursklöv - vad är det för något?

2007-09-09T17:29:00.000+02:00

Idag lät vi Ozzy pröva ett viltspår för första gången. Kanske lite tidigt tycker en del, men nyfikna som vi är så kunde vi inte låta bli. I morse fick han först nosa på klöven hemma på köksgolvet. Till en början var det s u p e r l ä s k i g t, tyckte Ozzy. Han trodde att klöven skulle hoppa på och anfalla honom närsom helst. Men vi lät det ta sin tid och med lite uppmuntran närmade han sig sakta men säkert och började nosa. När vi tinade och gjorde iordning blodet var han desto mera nyfiken!
När spåret var lagt och väntan var över gjorde Ozzy sina första trevande försök i viltspårandets ädla konst. Han tog god tid på sig vid spårstarten och ringade en stund, varpå han började spåra åt rätt håll. Han arbetade mycket lugnt och metodiskt och gick av spåret ibland, både åt vänster och höger för att vara riktigt säker. Efter ett tag stannade Ozzy, satte sig mitt i spåret och verkade fundera på vad allt detta skulle vara bra för. Han behövde mycket uppmuntran och stöd för att fullfölja, men han kom till slut ända fram och hittade klöven. Nu var det läskiga med klöven som bortblåst och den verkade vara det bästa som hänt honom på länge!!!
Dagens framsteg: Övervunnen klövrädsla!

Tiden går... och Ozzy kommer på inkallning!

2007-09-08T13:13:00.000+02:00

Gud va´ tiden går fort! På måndag har vi haft Ozzy i tre veckor, men på något sätt så känns det som om vi alltid haft honom. Han är en cool kille som bara hänger med! Mycket social är han, i positiv mening. Han gillar allt och alla utan att för den skull ohämmat kasta sig över någon han inte känner. Men han hälsar glatt!
Vi försöker ta ett par svängar i skogen varje dag - det är superkul tycker Ozzy. Det finns pinnar, kottar, doft av andra hundar och doft av rådjur! Vi har inriktat oss väldigt mycket på att träna inkallning och det har gett resultat. Han kommer till 100% - även med viss störning. Om han står och nosar på någonting, avbryter han det han gör och kommer som ett skott. Det hade vi inte vågat drömma om för tre veckor sedan. Men visst, bakslag kommer. Så nu gäller det att fortsätta träna och med ännu mera störningsmoment.
Härnäst på programmet står viltspår. Vi tänkte han skulle få prova ett kort enkelt spår så vi får se hur han reagerar. Återkommer med resultatet...

Vår nya familjemedlem!

2007-09-02T21:40:00.000+02:00

Det har nu gått två veckor sedan vi hämtade vår underbara Ozzy. Han är familjens andra hund och mycket efterlängad. Denna underbara lilla varelse som har så mycket liv i sig, så mycket GLÄDJE! Är det inte lite märkligt att man kan älska en liten dunboll från första sekund, trots sylvassa valptänder, kiss på golvet och störd nattsömn. Vi njuter av varje dag - helt ärligt!
Det ska bli spännande att se vad det blir av denna lilla kille...